De nya anknytningsreglerna enligt den tillfälliga lagen

Som vi har skrivit om tidigare i bloggen antog Sveriges Riksdag i juni 2016 en tillfällig lag inom migrationsrätten, lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Utöver att den tillfälliga lagen begränsar möjligheten att få uppehållstillstånd och att grundregeln om permanent uppehållstillstånd har fått ge vika för tillfälliga tillstånd, begränsar den även möjligheten för människor att komma till Sverige på anknytning till någon som har fått uppehållstillstånd.

Den tillfälliga lagen begränsar dels vem som kan vara anknytningsperson, dels vem som kan komma hit på anknytning. Dessutom ställs det hårdare krav på anknytningspersonen som måste vara uppfyllda.

Utlänningslagen och den tillfälliga lagen måste läsas parallellt när det avgörs vem som kan få uppehållstillstånd på anknytning. Anknytningsperson kan den vara som blivit beviljad tillfälligt uppehållstillstånd som flykting, om denne har välgrundade utsikter att beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Anknytningspersonen måste dessutom kunna försörja sig själv och den som ansöker om uppehållstillstånd på anknytning och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard. Det går således inte att ta hit make/maka och flertalet barn om man bor i en etta och inte har något arbete.

Om anknytningspersonen är ett barn gäller dock inte kraven på försörjning och bostad. Undantag från kraven görs även om ansökan om anknytning inkommer inom tre månader från det att anknytningspersonen blivit beviljad uppehållstillstånd.

Tidigare fanns det möjlighet att komma till Sverige på många olika slags anknytningsgrunder (se 5 kap 3-3a §§). I enlighet med den tillfälliga lagen är anknytningsgrunderna nu insnävade till att omfatta enbart make/maka/sambo och barn under 18 år. Är någon av makarna under 21 år kan uppehållstillstånd förvägras på den grunden. Detta är en EU-anpassad regel (därav 21-årsgränsen) och syftar till att förhindra barngifte. Har ett ensamkommande barn till exempel vuxit upp tillsammans med sin mormor, faster eller dylikt finns det enligt bestämmelsen i den tillfälliga lagen inte möjlighet för mormodern, fastern att få komma till Sverige på anknytning, trots att de har varit som en förälder under uppväxten.

Är anknytningspersonen alternativt skyddsbehövande som har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen är huvudregeln att uppehållstillstånd på grund av anknytning inte ska beviljas. Undantaget är om anknytningspersonen kom till Sverige och sökte asyl innan den 24 november 2015. Denna bestämmelse drabbar framför allt många ensamkommande barn hårt, till exempel de som kommer från Syrien. Dessa barn beviljas, om de inte har någon personlig hotbild, uppehållstillstånd såsom alternativt skyddsbehövande och har därför en ytterst begränsad möjlighet att ta hit sin familj på anknytning.

Det finns en öppning i den tillfälliga lagen för att i dylika fall ändå sammanföra familjen och det är om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning. Exempel på internationella konventioner som kan åberopas är bland annat EU:s Familjeåterföreningsdirektiv och Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR).

Precis som att en förälder bara kan ta hit sina minderåriga barn, gäller att barn måste vara minderåriga för att få ta hit sina föräldrar. Detta innebär ännu ett hinder om anknytningspersonen är ett barn på ca 16-17 år. Om anknytningsprocessen drar ut på tiden och vederbörande hinner fylla 18 år betraktas man som vuxen och rätten att återförenas med sina föräldrar försvinner.

I och med den tillfälliga lagen ställs det nu högre krav på oss jurister att, utöver den svenska lagen, även tillämpa de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa.