Brottmål

När ett brott har blivit anmält till polisen är det många som blir involverade. Det är målsäganden (brottsoffret), den som misstänks för brottet, vittnen och andra personer som kan ha något att tillföra om vad som inträffat. Även brottsoffrets och den misstänktes anhöriga och närstående blir emellertid berörda av det inträffade. Många gånger har man frågor kring vad som ska hända, vilket straff det kan bli, vilket skadestånd som kan begäras osv. Nedan beskrivs översiktligt hur det går till när ett brott har anmälts och polisen startar en förundersökning.

Det första som händer är att polisen tar upp en anmälan och sedan avgörs om en förundersökning ska inledas.  Om det inte går att utreda vem som begått brottet eller om händelsen inte anses vara ett brott läggs förundersökningen ner alternativt att den aldrig inleds.

Om det däremot finns en misstänkt och handlingen anses vara brott inleds en förundersökning och målsäganden, vittnen och den misstänkte kallas till polisförhör.

Både målsäganden och den misstänkte kan ha rätt att biträdas av advokat redan under förundersökningen och vid polisförhören. Målsägandens advokat kallas målsägandebiträde och den misstänkte får en offentlig försvarare. I vissa fall har man inte rätt till offentlig försvarare, men en misstänkt kan då anlita en privat försvarare.

När alla som ska höras har hörts av polisen och all annan bevisning har samlats in ska förundersökningen avslutas. Den misstänkte har då rätt att ta del av allt material och kan också begära komplettering, t ex att andra vittnen ska höras eller att annan bevisning ska tas in i förundersökningen.

Även målsäganden har vissa möjligheter att begära komplettering.

När förundersökningen är helt färdig, och den har delgivits den misstänkte (slutdelgivning), överlämnas den till åklagaren som ska besluta om åtal skall väckas mot den misstänkte.  Om åklagaren beslutar om åtal ges en stämningsansökan in till tingsrätten och domstolen sätter ut målet till huvudförhandling.

I sin stämningsansökan ska åklagaren beskriva vilket brott som den misstänkte (tilltalade) åtalas för (brottsrubricering) och på vilket sätt den misstänkte har handlad (gärningsbeskrivning). Det ska också anges vilket lagrum som är aktuellt, vilken bevisning som åberopas (vittnen och teknisk bevisning) samt om det finns några skadeståndsanspråk (enskilt anspråk) från målsäganden. Ibland kan det också finnas föremål, som använts vid brottet, som åklagaren vill ha förverkat, dvs den tilltalade får inte tillbaka dessa föremål utan staten behåller dem och i regel förstörs de när domen har vunnit laga kraft.

Det är åklagaren som ska styrka (bevisa) att den tilltalade har gjort sig skyldig till det brott som han/hon har åtalats för. Detta ska åklagaren göra med den bevisning som åberopas i målet.

Den tilltalade kan också åberopa egen bevisning för att visa sin oskuld, t ex vittnen och annan bevisning.
Även målsäganden kan åberopa bevisning som styrker att han/hon har rätt till det skadestånd som begärs.
Både målsäganden och den tilltalade hörs i domstolen. Alla förhör spelas in genom video- och ljudupptagning.

Efter huvudförhandlingen beslutar domstolen, som består av en ordförande, som är jurist, och tre nämndemän om den tilltalade ska dömas för brottet, vilken påföljd (straff) som han/hon ska få och om och hur stort skadestånd som målsäganden ska få. Det händer att domstolen avkunnar domen direkt efter överläggningen, men oftast meddelas dom vid något senare tillfälle (s k kanslidom).

Om den tilltalade blir dömd kan han/hon överklaga domen. Även målsäganden kan överklaga domen i skadeståndsdelen. Om den tilltalade frias, döms för ett lindrigare brott, eller inte får den påföljd som åklagaren yrkat på kan åklagaren överklaga. Överklagandet ska vara skriftligt och göras inom tre veckor från det att domen meddelades. I vissa fall behövs prövningstillstånd för att Hovrätten ska ta upp målet.

Processen i hovrätten skiljer sig från den i tingsrätten på så sätt att alla förhör som hållits i tingsrätten spelas upp i hovrätten på stora videoskärmar. Det är samma bevisning som tas upp i hovrätten. I speciella fall kan man få åberopa ny bevisning, t ex nya vittnen, eller få rätt att hålla tilläggsförhör med den tilltalade eller vittnen som hörts i tingsrätten.

Även hovrättens dom kan överklagas. Överklagandet ställs till Högsta domstolen. För att få ett mål prövat i Högsta domstolen krävs prövningstillstånd.

Offentlig försvarare

I princip alla som är misstänkta för brott har rätt till en offentlig försvarare, dvs en advokat.  Kostnaden för den offentliga försvararen betalas av staten, men om den tilltalade fälls kan han/hon få återbetala en viss del av kostnaden. Hur mycket avgörs av den tilltalades ekonomiska förhållanden.

En misstänkt har alltid rätt att själv begära vilken advokat man vill ha som offentlig försvarare. Om det inte finns några hinder mot att den man begärt kan ta målet, så förordnas den önskade advokaten.

Privat försvarare

Det är inte alltid som man har rätt till en offentlig försvarare, t ex om man är misstänkt för en trafikförseelse eller något annat mindre allvarligt brott anses man kunna föra sin talan själv. Då anses inte att staten ska bekosta en offentlig försvarare. Man har dock alltid rätt att själv anlita en privat försvarare. Då får man betala hela kostnaden för försvaret själv.

Privat försvarare kan också anlitas i de fall då man vill byta offentlig försvare, men nekas detta av domstolen.

Målsägandebiträde

Som målsägande befinner man sig ofta i en utsatt situation och kan behöva stöd av ett juridiskt ombud. Målsägandebiträdet ska fungera som ett stöd under förundersökningen och rättegången. Målsägandebiträdet ska också hjälpa till i frågor angående skadestånd m m.

Vi åtar oss uppdrag både som offentligt försvarare, privat försvarare och målsägandebiträde.