Tvångsvård

När någon blir föremål för tvångsingripanden från samhällets sida innebär det en integritetskränkning som inte bara påverkar den som är föremål för tvångsvården utan också de närstående.

Vi kan erbjuda våra juridiska tjänster inom följande områden inom tvångsvården:

  • Offentligt biträde i LPT/LRV-mål
  • Offentligt biträde i LVU-mål
  • Offentligt biträde i LVM-mål
Patienter som vårdas med stöd av de psykiatriska tvångsvårdslagarna, LPT och LRV, har rätt till ett offentligt biträde

I Sverige finns det två lagar som medger att patienter bereds psykiatrisk vård mot sin vilja, (tvångsvård). Enligt dessa lagar (LPT och LRV) har en patient som t ex överklagar ett beslut om intagning för tvångsvård, i de allra flesta fall, rätt till ett offentligt biträde. Även i andra fall, t ex då chefsöverläkaren har ansökt om att vården skall förlängas har patienten rätt till ett juridiskt ombud. I vilka fall man har rätt till offentligt biträde anges i lagen (1996:1620) om offentligt biträde.

Till offentligt biträde kan förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person lämplig för uppdraget. Domstolen beslutar om offentligt biträde och staten betalar kostnaderna för det offentliga biträdets arbete. I andra fall, än de som anges i lagen om offentligt biträde, kan patienten själv anlita biträde eller ombud. Detta sker då på egen bekostnad.

Hos Advokatbyrån Limhamnsjuristen finns stor erfarenhet av att tolka och arbeta med de psykiatriska tvångsvårdslagarna och vi kan erbjuda våra tjänster som juridiskt ombud och offentligt biträde för den som tvångsvårdas inom psykiatrin.

LVU och LVM

Även vid ingripanden enligt LVU och LVM har den berörde rätt till juridiskt bistånd av ett offentligt biträde. Ett offentligt biträde skall tillvarata sin huvudmans intressen, men kan inte utan fullmakt självständigt vidta rättshandlingar för denne.

Omhändertagande enligt LVU (lag om vård av unga)

Årligen vårdas omkring 20 000 barn och ungdomar av sociala skäl utanför sina föräldrahem. I mål om tvångsomhändertagande föreligger ofta motstridiga intressen mellan barn och föräldrar.

I LVU-mål är den unge alltid part och har talerätt. När man är under 18 år kan man emellertid inte föra sin talan själv (man saknar processbehörighet). Enligt rättshjälpslagen skall offentligt biträde beviljas den som åtgärden avser, om det inte kan antas att behov av biträde saknas. Endast särskilda omständigheter kan föranleda avsteg från huvudregeln om rätten till offentligt biträde. I mål eller ärenden enligt LVU är det den unge som ärendet rör och det är därför den unge som beviljas offentligt biträde. Även den unges vårdnadshavare kan beviljas offentligt biträde. Ofta är det samma person som företräder barnet. Om det finns motstridiga intressen mellan den unge och vårdnadshavaren förordnas vars ett biträde till dem.

Barnets offentliga biträde är även barnets ställföreträdare i LVU-mål , vilket innebär att barnet genom sin ställföreträdare t ex kan överklaga beslut om vård med stöd av LVU.

Det offentliga biträdet/ställföreträdaren skall tillvarata barnets intressen och bör alltså framföra de synpunkter och önskemål som barnet har. Skulle ställföreträdaren ha en annan uppfattning än barnet, bör hon med beaktande av barnets önskemål hävda den uppfattning som bäst tjänar barnets intresse. Om barnet så önskar, skall hon t.ex. se till att beslut och domar blir överklagade.

Ställföreträdaren är samtidigt barnets offentliga biträde och skall i den egenskapen ta till vara barnets bästa i olika hänseenden. Hon skall bl.a. fungera som barnets rådgivare. Vidare skall hon bevaka att nödvändig utredning angående barnets person, t.ex. utlåtanden från barnpsykologer eller annan expertis, inhämtas.

Tvångsvård enligt LVM (lag om missbrukare i vissa fall)

Förutsättningarna för vård enligt LVM är att en person till följd av missbruk av till exempel alkohol eller narkotika behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vården inte kan ske på frivillig väg, och att personen som en följd av missbruket utsätter sig för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.

När en person blir föremål för vård enligt LVM har han/hon oftast en lång period av missbruk bakom sig. Vården enligt LVM skall syfta till att avbryta ett livshotande och destruktivt missbruk och motivera klienten till behandling under frivilliga former.

Grunden för ett omhändertagande enligt LVM är en LVM-anmälan som görs till socialtjänsten av exempelvis klientens läkare, socialsekreterare eller någon nära anhörig. Socialtjänsten gör sedan en LVM-utredning och om man där fastställer behov av vård enligt LVM går en begäran vidare till förvaltningsrätten. Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård.

Om det blir aktuellt att tvångsomhänderta en missbrukare för vård, kan han eller hon få ett offentligt biträde. Det är domstolen som beviljar ett offentligt biträde, som tar tillvara missbrukarens intressen i målet. Kostnaden för det offentliga biträdet står staten för. Det offentliga biträdets uppgift är att ge den unge det stöd och den hjälp som behövs för att utredningen blir så fullständig som möjligt. Det offentliga biträdets insatser kan vara särskilt betydelsefulla redan på utredningsstadiet.