Vi som till dagligdags arbetar med juridik får efterhand en viss blick för vad som kan ställa till med rättsliga problem i den mänskliga tillvaron, vare sig det handlar om oss som privatpersoner eller som företagare eller företag. Därför är vår rådgivande verksamhet ofta inriktad på att hjälpa våra klienter att förebygga denna typ av problem – livet är tillräckligt snärjigt utan att vi dessutom ska behöva råka in i rättstvister av olika slag. Ett bra – och förhållandevis enkelt – sätt att förebygga uppkomsten av rättsliga bekymmer är att se till att man har ”klara papper” i form av ett skriftligt avtal som reglerar det som är väsentligt för oss i olika avseenden. I privatlivet kan det röra sig om äktenskapsförord, testamente, bodelning eller avtal om utövande av vårdanden om barn m m. I näringslivet (och för all del ofta också i det privata) kan det röra sig om anställningsavtal, köpeavtal, hyresavtal och samarbetsavtal m m – det finns mängder av företeelser och situationer som rymmer intressemotsättningar, och därmed en potential till oenighet, mellan de involverade. Denna risk för att det längre fram eventuellt skall uppkomma kontroverser gör man därför bäst i att ”neutralisera” genom att befästa en ingången överenskommelse på ett för alla inblandade klart och tydligt sätt. Man dokumenterar det man har kommit överens om genom att skriva ett kontrakt.
Tvister kan uppkomma av en mängd olika orsaker. En inte alls ovanlig anledning är att parterna har missförstått varandra. En annan är att någon av parterna har glömt bort (delar av) vad man kom överens om. Ibland visar det sig att man, när man kom överens, förbisåg att reglera vad som skulle gälla i något avseende som senare visar sig vara väsentligt för åtminstone en av parterna. I vissa fall kan man till och med få intrycket att en av parterna inte längre har för avsikt att uppfylla sin del av den överenskommelse som man en gång ingick på grund av att vederbörande har ångrat sig. Kanske har han (eller hon) plötsligt kommit till insikt om att avtalet inte alls är så förmånligt för honom som han först trodde. En sådan part kan därför komma att förneka att ett avtal överhuvudtaget har ingåtts, eller i vart fall att avtalet har det innehåll som Du och jag hävdar. Har man emellertid skrivit ner vad man var överens om när avtalet ingicks så uppnår man fördelen av att man aldrig behöver bli oense om att man en gång i tiden faktiskt var överens. Att sätta sig och skriva ner en överenskommelse tvingar en dessutom till att klä det man har kommit överens om i ord, vilket ofta underlättar för båda parter att se klarare och tänka till om vad som gäller. Om en avtalspart verkligen är angelägen om att träta, så kan man visserligen ibland tvista även om ett skriftligt avtal – inget är omöjligt i denna värld. I allmänhet så gör dock blotta existensen av ett sådant avtal att utrymmet för att ”bråka” blir betydligt mindre, och att risken för att den som börjar bråka därmed skall misslyckas med sina avsikter blir större.
Vad som ibland kan förvåna oss som arbetar professionellt med denna typ av frågor är faktiskt att det inte händer ännu oftare att parter förnekar muntliga avtal, och att inte ännu fler tvister om ingångna avtals innehåll uppkommer, eftersom vi kan se att det fortfarande är mycket vanligt med muntliga överenskommelser även rörande viktiga och värdefulla affärstransaktioner och mellanhavanden.
Vad kan man då göra om man skulle råka i tvist rörande ett muntligt avtal? Är det helt kört om man inte har motpartens underskrift på ett kontrakt? Nja; det beror allt på vad tvisten handlar om. I många fall så kan det finnas andra sätt att bevisa att ett avtal har ingåtts än att visa upp ett av båda parter undertecknat avtal. I svensk rätt tillämpas principen om fri bevisprövning, vilket betyder att allt som har relevans för saken kan åberopas som bevisning. En viktig faktor kan vara om parterna har hunnit börja tillämpa avtalet, dvs om man har påbörjat utväxlingen av avtalsprestationerna. Om en arbetsgivare förnekar att en viss person har varit anställd, så kan det ibland räcka att visa på att arbetsgivaren har betalat ut lön till arbetstagaren för att spräcka den invändningen. Om en kund förnekar att han har fått en leverans, så kan en av mottagaren undertecknad följesedel göra underverk – såvida man inte rent av fysiskt kan belägga att det levererade finns hos motparten. Om tvisten handlar om oenighet om ett muntligt avtals innehåll, så kan även vittnesbevisning vara användbar. Om det t ex finns fler personer som var närvarande när avtalet ingicks, så kan deras uppgifter vara avgörande i en eventuell rättstvist. Man kan även forska efter olika slag av indirekt bevisning. Ett i många fall användbart bevismedel är korrespondens mellan parterna – finns det brev eller e-mailkorrespondens som har föregått överenskommelsen? Till och med sms-konversationer kan i vissa fall ha ett förklaringsvärde.
Om Du kommer till mig med en avtalstvist så kommer min första fråga till Dig att vara: Finns det något skriftligt underlag? Dokumentation som visar vad som har hänt? Anledningen till detta är självfallet att det som är skrivet oftast är beständigt. Och domstolar ÄLSKAR skriftlig bevisning! Ett muntligt uttalande är i de flesta fall borta när talaren väl har stängt munnen, men har någon skickat ett brev eller ett e-mail, så är det svårt att i efterhand ändra dess innehåll eller än mindre förneka dess existens. Skriftlig bevisning brukar därför anses ha ett högt bevisvärde. (Och – handen på hjärtat: Du betalar väl aldrig något kontant utan att se till så Du får ett KVITTO? Den som någon gång har tvingats betala samma skuld två gånger gör troligtvis aldrig om misstaget att betala något utan att få ett kvitto!).
Det råd som jag brukar ge till mina klienter är att alltid spara det skriftliga underlag som kan ha utväxlats om en ingången affärsöverenskommelse. Och då menar jag allt! Och om Du trots allt ingår avtalet per telefon eller genom ett handslag, så se till att själv skapa ett skriftligt underlag om den ingångna överenskommelsen! Detta kan Du göra t ex genom att omedelbart efter samtalet konfirmera avtalet genom att skicka ett e-mail där Du bekräftar att Ni har ingått en överenskommelse, och dess huvudsakliga innehåll. Typexemplet är e-mailet där Du skriver: ”Hej Pelle! Tack för Din telefonbeställning för en stund sedan. Vill bara bekräfta vår muntliga överenskommelse om att vi på torsdag senast kl 08:00 skall leverera 150 m³ grus av kvaliteten XYZ till Er anläggning på QR-gatan, för en kostnad om WWW kronor/m³”. Detta e-meddelande skickar Du självklart till Pelle med både mottagnings- och läs-kvittens! Och om Pelle i den efterföljande rättegången skulle förneka att något sådant avtal har ingåtts, så kan Du vara förvissad om att han kommer att få ganska så svårt att förklara varför han inte reagerade på Ditt e-mail och uppmärksammade Dig på att Du måste ha missförstått honom. (Särskilt om Du dessutom kan visa att Du har levererat gruset, och att Pelle har tagit emot leveransen utan att protestera, och sedan även har använt det i sin verksamhet).
Erfarenheten visar att det som oftast ger upphov till tvister inte är (enbart) själva juridiken. Som Ni förstår av det jag skriver här ovan så brukar det istället vara oenighet om vad som egentligen har hänt eller blivit sagt. Och då brukar parterna (och deras jurister) vara överens om att om händelseförloppet har varit det som parten A påstår, så skall A vinna processen, och om det har gått till så som B påstår, så skall denne vinna. Det centrala blir då inte juridiken, utan bevisningen om vad det var som hände. Därför blir dagens mantra från mig: DOKUMENTERA MERA!
