Kategori: Skadestånd

Är mitt trafikskadeärende preskriberat?

Posted on by Daniel Knezovic

Jag kommer kort att förklara när preskription inträder när det kommer till ersättning från trafikförsäkringen för trafikskador; s k trafikskadeersättning. Detta är en vanligt förekommande fråga. Här gäller inte preskriptionslagens regler, utan särskilda sådana, vilket framgår av trafikskadelagen. Utan att gå in allt för mycket i detalj på vad som ändrats så kan det vara bra att känna till att preskriptionsreglerna ändrades den 1 januari 2015.

 

När inträffade skadan?

Det är av väsentlig betydelse när skadan inträffade. Om skadan inträffat före den 31 december 2014 måste du som skadelidande kontakta ditt försäkringsbolag senast tre år från det att du fått kännedom om att skadan kan göras gällande mot försäkringsbolaget och senast 10 år från det att skadan gav sig tillkänna. Att en skada har ”gett sig tillkänna” betyder att den har blivit märkbar för den drabbade. Om en skadeanmälan gjorts inom denna tid har du alltid sex månader på dig att agera från de att försäkringsbolaget tagit slutlig ställning i frågan.

  • Kort om den treåriga preskriptionsfristen

Det är först från den dag du fått kännedom om att du kan göra en skadeanmälan som den treåriga preskriptionstiden börjar löpa. Det spelar därmed ingen roll om du gör en skadeanmälan efter 5 år om du kan visa att du precis fått kännedom om att exempelvis ett besvär är kopplat till trafikolyckan. Det är viktigt att tänka på att du inte kan hävda att du inte kände till bestämmelserna, eftersom detta inte utgör någon ursäktande omständighet. När preskription väl har inträtt har din rätt till ersättning förlorats.

  • Kort om den tioåriga preskriptionsfristen

Den tioåriga preskriptionsfristen tar sikte på när en skada gett sig tillkänna. Skadan kan därmed ge sig tillkänna långt efter 10 år. Det finns praxis från HD som säger att preskriptionstiden inte kan börja löpa förrän en skada uppkommit (jfr NJA 2001 s. 695 II). Det saknar därmed relevans att beräkna preskriptionstiden från den dag skadan inträffade, utan från den dag när skadan gett sig tillkänna.

  • Två olika preskriptionsregler

Det är inte helt enkelt att avgöra om preskription inträtt. Det krävs oftast en utredning kring detta. Det kan exempelvis vara så att det av dina journaler framgår när ett besvär som du sökt för gett sig tillkänna. Då börjar den tioåriga preskriptionsfristen att gälla. Du måste därmed agera om din rätt till trafikskadeersättning inte ska gå förlorad.

För att illustrera detta följer här två exempel:

Anta att person A råkade ut för en trafikolycka den 1 januari 2005. Den 1 januari 2020 blir A sjukskriven på grund av att det har uppkommit sviter efter denna trafikolycka, och drabbas av en inkomstförlust på grund av att sjukersättningen är lägre än. Här ser vi att det rör sig om en tid om 15 år sedan skadan inträffade. Preskription har emellertid inte inträtt, vilket man vid ett första antagande annars hade kunnat anta, utan preskriptionstiden börjar löpa från den dag då skadan gav sig tillkänna, d v s den 1 januari 2020.

Anta istället att det efter journalgenomgång, visar sig att A redan den 1 januari 2009 efter journalgenomgång genomgått en bedömning om sjukersättning till följd av trafikolyckan, men nekades sådan ersättning en kort tid därefter. Även om A inte drabbades av någon faktisk inkomstförlust 2009, så börjar den 10 åriga preskriptionsfristen att löpa från den 1 januari 2009. Skadan gav sig objektivt sett tillkänna redan den dagen. Även om A beviljades sjukersättning först från den 1 januari 2020 har preskription avseende trafikskadeersättning således inträtt.

Om skadan inträffat efter den 31 december 2014 är preskriptionstiden 10 år och då utgår man från skadehändelsen. Det räcker således att du gjort en skadeanmälan inom 10 år. Den treåriga preskriptionstiden har upphört, men däremot kvarstår sex månaders preskriptionstid från det att försäkringsbolaget tagit slutlig ställning i frågan.

Sammanfattning

Det är således inte helt enkelt att bedöma från vilket datum den tioåriga preskriptionsfristen börjar gälla. Det krävs att man går igenom de utredningsmaterial som finns för att göra en sådan bedömning.

Daniel Knezovic

Bitr. jurist

 

Va, kostar advokaten pengar?

Posted on by Jan Tuma

 

Ibland kan det hända att vi som jobbar i advokatbyråbranschen möts av förvånade miner och oförstående när vi har gjort ett jobb och sänt klienten räkningen för det utförda arbetet. Det händer inte så ofta, förvisso, men en eller annan gång har det allt hänt, och då är det inte utan att man själv förvånas över vad folk (vissa) egentligen föreställer sig att en advokatbyrå är. Därför förtjänar det faktiskt att sägas i klartext: Vi är ingen offentlig myndighet, och vi bekostas inte av statliga eller kommunala medel!

Vi är ett företag!

Det är egentligen inte så svårt – vi är ett företag som så många andra. Visserligen ett något speciellt företag, men det finns ju många företag som är mer eller mindre speciella. En advokatbyrå kan lite förenklat sägas vara ett genom lagstiftning (Rättegångsbalken 8 kap) och av Sveriges Advokatsamfund auktoriserat företag som säljer juridiska råd och dåd – ett slags kvalificerat konsultföretag, helt enkelt. Som alla företag så betalar även en advokatbyrå löner till sina anställda, hyra för lokalerna man arbetar i, inköp av och kostnader för datorer, nättjänster, telefoni, kopiatorer, skrivare, kontorsmöbler och facklitteratur m m. Vi betalar dessutom dryga avgifter till Sveriges Advokatsamfund, premier för ansvarsförsäkringar och avgifter för årligen återkommande vidareutbildningar för att hålla oss à jour med ständiga förändringar i både lagstiftning och rättspraxis. Det är därmed en fullkomlig självklarhet att vi måste dra in pengar för att kunna betala allt som krävs för att driva denna verksamhet.

 Men, men… vissa behöver ju inte betala?

Jo; sant – även om det är en sanning med viss modifikation. Under vissa speciella förhållanden kan den som företräds av en advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå få denna biträdeshjälp utan att betala för den. Detta hänger samman med att Sverige är en rättsstat, med vilket jag avser att i vår lagstiftning respekteras demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Bland de sistnämnda ingår det som på engelska brukar kallas ”access to justice” – eller ”tillgång till rättvisa”, om denna lite förenklade översättning tillåts. I begreppet ingår att det allmänna (dvs staten och andra offentliga rättssubjekt) inte godtyckligt ska kunna ingripa i en privatpersons liv utan att denne ska ha rätt och möjlighet att värja sig mot ingreppet, och då kan det ofta krävas att vederbörande får biträde av ett rättsbildat ombud, som t ex en advokat.

Krävs beslut av domstol!

Det gemensamma för dessa fall är att det rör situationer som är strikt reglerade i lagstiftning, och som förutsätter att en domstol, eller i vissa fall annan behörig myndighet, har beslutat att förordna en advokat eller annan jurist i den funktion som situationen föranleder. Detta är således inget som vare sig Du eller jag kan bestämma själva! Exempel på detta är att brottsoffer har rätt att få ett målsägandebiträde förordnat för sig om den brottslighet som de har varit utsatta för inte kan anses ha varit helt bagatellartad, och att barn som tvångsomhändertas enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), liksom deras föräldrar, har rätt att få ett offentligt biträde förordnat för sig, vilket även personer som är aktuella för tvångsomhändertaganden enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård (LPT, LRV) resp tvångsvård av missbrukare (LVM) har rätt till. Andra exempel är de offentliga biträden som utses av Migrationsverket för asylsökande. I dessa fall betalar staten arvodet till den advokat eller jurist som har anförtrotts uppdraget och utfört arbetet.

Hur är det i brottmål?

Det kanske vanligaste exemplet på domstolars förordnande av ett med offentliga medel bekostat rättsligt biträde, och det som de flesta känner till genom massmedias rapportering, är förmodligen de advokater som utses till offentlig försvarare, vilket den som är misstänkt för att ha begått brott kan ha rätt till om misstanken rör annat än rent bagatellartade brott. I dessa fall så är det emellertid långtifrån alltid så att den som blir dömd för brott slipper alla kostnader. Om den dömde saknar ekonomiska möjligheter att betala för sig, så brukar advokatkostnaderna visserligen stanna på staten, men om den dömde har ekonomiska resurser i form av inkomst eller förmögenhet, så blir vederbörande regelmässigt ålagd återbetalningsskyldighet till staten för både försvararkostnaderna och kostnaderna för målsägandebiträde. Tillsammans med ådömda böter och skadestånd till brottsoffren kan dessa kostnader ofta upplevas som det tyngsta straffet för den kriminelle, även i jämförelse med t ex ett fängelsestraff.

Hur ska den göra som inte har råd med advokat?

Om man har en rättslig angelägenhet som man behöver biträde av en advokat eller jurist med att hantera så kan det finnas möjligheter att få hjälp med kostnaderna genom två olika system, vars syfte är att göra det möjligt även för personer med begränsade ekonomiska resurser att bevaka sina intressen och söka sin rätt. Det handlar om Rättsskydd och Allmän Rättshjälp. Observera gärna att tonvikten i meningen här ovan ligger på orden ”kan” och ”hjälp”. Det är nämligen inte i alla lägen då man anser sig behöva juridisk hjälp som något av dessa system kan bidra till att täcka kostnaderna, och inte ens när systemen träder in så täcks mer än en del av kostnaden.

Rättsskydd är ett moment som standardmässigt ingår i alla hemförsäkringar, och även i de flesta företagsförsäkringar, fordonsförsäkringar, djurförsäkringar m m. Det förutsätter självfallet att Du har en giltig försäkring, och det grundas således på ett avtal mellan Dig och Ditt försäkringsbolag. Ett grundläggande villkor för att Du som försäkringstagare ska kunna ta i anspråk rättsskyddet är att det har uppkommit en tvist, och att motparten är ett privat rättssubjekt. Du kan således inte använda det t ex för att skriva ett avtal, eller för att få hjälp med att deklarera, och inte heller för att processa mot staten eller något annat offentligt rättssubjekt; t ex för att överklaga ett taxeringsbeslut. Om Ditt ärende uppfyller villkoren i försäkringen, så kommer försäkringsbolaget att stå för en viss, men begränsad, del av kostnaderna. Du får själv stå för den del av kostnaderna som utgörs av självrisken, vilken ofta utgörs av en procentuell andel av totalkostnaderna, och även av den del av ombudskostnaden som överstiger vad som täcks av försäkringen.

Allmän rättshjälp är ett statligt system som är inkomstbaserat, och som administreras av domstolarna och den statliga rättshjälpsmyndigheten. Detta system är inkomstprövat, och kan bara beviljas den som har ett s k ekonomiskt underlag (dvs i de flesta fall inkomst) som understiger 260.000 kronor om året. Allmän rättshjälp beviljas endast om det, som det står i lagtexten, ”med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till kostnaderna”. Detta betyder alltså att en ansökan kan komma att avslås om den beslutande instansen bedömer att det inte är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.

Båda systemen förutsätter således att klienten själv betalar en del av kostnaderna, så helt gratis blir det aldrig.

Kan man själv påverka kostnaden?

Ja, det kan man faktiskt i viss mån. Detta kan Du läsa mera om i mitt tidigare blogginlägg ”Så här använder Du Din advokat eller jurist” som Du finner på vår hemsida via länken:  https://www.limhamnsjuristen.se/blogg/sa-har-anvander-du-din-advokat-eller-jurist/.

Har du frågor eller funderingar kring detta inlägg kan du kontakta oss via info [a] limhamnsjuristen.se

Jan Tuma
Bitr. jurist