Under den senaste tiden har vi som försvarare fått allt fler frågor från klienter som sitter häktade eller avtjänar fängelsestraff. På häkten och anstalter cirkulerar uppgifter om att villkorlig frigivning inte ska vara en självklar del av straffet och att alla framöver måste avtjäna 75 procent av strafftiden på anstalt.
Oroliga klienter – och anhöriga – undrar vad som egentligen gäller. Frågorna är förståeliga. Regeringens proposition Skärpta regler för villkorlig frigivning (prop. 2025/26:34) innebär en omfattande omläggning av systemet, men den bild som ofta sprids är förenklad och i vissa delar direkt felaktig.
Dagens ordning: villkorlig frigivning efter två tredjedelar
Enligt nu gällande regler ska den som dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff som huvudregel friges villkorligt när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Den återstående tiden avtjänas i frihet under en prövotid, ofta förenad med övervakning och särskilda föreskrifter.
Systemet bygger på tanken att den sista delen av straffet ska verkställas i samhället, med kontroll och stöd, för att minska risken för återfall.
Vad innebär de nya reglerna?
Propositionen innebär ett tydligt kriminalpolitiskt skifte. Regeringen föreslår att:
- den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar,
- möjligheterna att skjuta upp villkorlig frigivning vid misskötsamhet eller återfallsrisk utökas,
- prövotiden efter frigivning förlängs till minst två år, och
- reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall skärps avsevärt.
Syftet anges vara att stärka samhällsskyddet, minska återfall i allvarlig brottslighet och tydligare markera straffets innehåll.
Innebär detta att alla måste avtjäna 75 % på anstalt?
Det korta svaret är nej – inte omedelbart och inte utan undantag.
Även om 75-procentsnivån är den tydliga slutpunkten för lagstiftarens ambition, ska reformen införas stegvis enligt följande ordning: Propositionen är uttryckligen konstruerad för att införas stegvis, och begreppet långa fängelsestraff har en konkret juridisk innebörd.
I det första steget är det:
- fängelsestraff om sex år eller mer
som ska omfattas av 75-procentsregeln.
För dessa straff ska villkorlig frigivning alltså tidigast kunna ske efter att tre fjärdedelar av strafftiden avtjänats. Straff under sex år omfattas i detta skede fortsatt av 2/3-regeln.
I nästa steg, som regeringen avser att införa senare, sänks gränsen till:
- fängelsestraff om tre år eller mer.
Först därefter – i ett slutligt steg – är avsikten att alla tidsbestämda fängelsestraff, oavsett längd, ska omfattas av 75-procentsregeln. Någon exakt tidpunkt för dessa senare steg anges inte i propositionen; de ska beslutas av regeringen vid ett senare tillfälle.
Påståendet att “alla nu måste sitta 75 procent av straffet” är därför missvisande i nuläget, även om det pekar i riktning mot den långsiktiga utvecklingen. Det ska också framhållas att de nya reglerna inte gäller retroaktivt. Den som redan har dömts till fängelse, eller som verkställer ett straff som dömts ut före ikraftträdandet, omfattas som huvudregel av dagens ordning.
Ökat utrymme för uppskjuten frigivning
En viktig – och i debatten ibland förbisedd – del av propositionen är att tröskeln för att skjuta upp villkorlig frigivning sänks. Det ska bli möjligt att senarelägga frigivningen inte bara vid allvarlig misskötsamhet, utan även om det bedöms finnas en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet.
Det innebär att även när den dömde formellt har avtjänat 75 procent av strafftiden kan frigivningen skjutas upp, efter individuell prövning och i vissa fall efter särskild riskutredning.
Riskbedömningar som styr friheten
Att frihetsberövandets längd i ökande grad ska avgöras av riskbedömningar väcker allvarliga rättssäkerhetsfrågor. Bedömningar av ”konkret och beaktansvärd risk” bygger på prognoser om framtiden – prognoser som ofta är svåra att granska, bemöta och överpröva i praktiken.
Ur ett försvararperspektiv innebär detta en risk för att frihetsberövandet förlängs på grunder som ligger långt från den gärning som domen avser och som i realiteten är svåra att föra en effektiv rättslig talan mot.
Hur upprätthålls rättssäkerheten?
Sammantaget innebär propositionen att fängelsestraffet i större utsträckning ska avtjänas i anstalt, och att tiden i frihet efter frigivning blir både längre och mer ingripande.
Ur ett rättssäkerhetsperspektiv aktualiseras dock flera frågor:
- hur förutsebarheten för den dömde påverkas,
- hur riskbedömningar ska göras i praktiken, och
- hur proportionaliteten mellan brott, straff och verkställighet upprätthålls.
Att frihetsberövandets längd i ökande grad ska avgöras av riskbedömningar väcker, menar jag, allvarliga rättssäkerhetsfrågor, som helt säkert kommer att resultera i flertalet rättsliga prövningar då det innebär en betydande osäkerhetsfaktor för den dömde. Bedömningar av ”konkret och beaktansvärd risk” bygger på prognoser om framtiden – prognoser som ofta är svåra att granska, bemöta och överpröva i praktiken.
Ur ett försvararperspektiv innebär detta en risk för att frihetsberövandet förlängs på oklara grunder som i realiteten är svåra att föra en effektiv rättslig talan mot. För den som sitter frihetsberövad kan sådan osäkerhet påverka psykiskt mående, inställning till processen och möjligheten att fatta informerade beslut i sin egen planering för återgång i samhället.
Avslutande kommentar
De nya reglerna innebär en av de mest omfattande förändringarna av reglerna om villkorlig frigivning på mycket lång tid. Att 75 procent av strafftiden ska avtjänas på anstalt är en central del av reformen – men bilden är mer nyanserad än vad som ofta framställs i medierna.
För den som riskerar eller avtjänar ett fängelsestraff är det därför avgörande att bedömningen sker utifrån gällande rätt, övergångsbestämmelser och individuella omständigheter, inte utifrån rykten som stammar från förenklade påståenden i medierna. Det är också av största vikt att vi som offentliga försvarare kan biträda våra klienter – och där uppkommer frågan huruvida de har rätt till offentlig försvarare i de fall de vill överklaga en uppskjuten villkorlig frigivning.
Diana Saelöen
Advokat
Regeringens proposition
2025/26:34
Skärpta regler för villkorlig frigivning
