Läkarens rätt att låta analysera patientens blodprov genom ett s.k. PEth-test

Det har på den senaste tiden rapporterats i media om att Transportstyrelsen har återkallat vissa individers körkort efter att analyser av individernas blodprov genom så kallade PEth-tester¹ har visat sig överstiga ett visst gränsvärde.

Jag känner inte till mer om de individuella förhållandena omkring hur det hela har gått till än vad media verkar vara överens om, nämligen att vissa individer har varit på läkarbesök och vid dessa tillfällen har den hälsovårdande myndigheten, företrädd av en läkare (eller sjuksköterska men för enkelhetens skull skriver jag framledes bara läkare), tagit blodprov på dessa individer. Läkaren har därefter låtit analysera blodet för alkohol genom PEth tester. Den hälsovårdande enheten har därefter under vissa förutsättningar, genom läkaren, lämnat över analysresultatet till Transportstyrelsen, om resultatet har överskridit ett visst gränsvärde. Transportstyrelsen har i sin tur med grund i PEth testerna återkallat individens körkort. Individen har alltså inte i dessa fall misstänkts eller dömts för att ha framfört ett fordon under påverkan av alkohol. Allt detta enligt media. Jag har heller inte tagit del av några av Transportstyrelsens beslut men utifrån en genomgång av körkortslagen förmodar jag att Transportstyrelsen kan ha menat sig ha lagstöd för dessa åtgärder genom körkortslagen (1998:488) 5 kap 3 § 5 pkt.

Att ett körkort återkallas utan bevis på att individen har framfört ett fordon under påverkan av alkohol är givetvis det som omedelbart slår en som både rättsosäkert och barockt. Jag har också noterat att Centrum för Rättvisa för en kort tid sedan har tagit sig an ett fall där en person har fått sitt körkort återkallat av Transportstyrelsen, som jag har förstått det, på ovan nämnda grunder. Det ska bli väldigt intressant att följa de rättskipande myndigheternas beslut i denna fråga. Eftersom vi snart kommer att få ett svar på denna fråga kommer jag därför inte att skriva vidare om Transportstyrelsens lagstadgade möjligheter till att återkalla en individs körkort i dessa fall, hur hög alkoholhalt som i så fall ska finnas i blodet eller hur många PEth-tester som behövs enligt Transportstyrelsen även om detta givetvis är av ett högt intresse ur ett juridiskt perspektiv.

I stället vill jag skriva om en annan fråga som från en juridisk synvinkel är väl så intressant och som det inte har skrivits så mycket om. Närmare bestämt frågan om Din läkare utan Din kännedom överhuvudtaget kan låta analysera Ditt blodprov genom ett PEth-test.

Arbetshypotes

Som jag har skrivit ovan känner jag inte med säkerhet till de närmare omständigheterna omkring de enskilda fallen som det har rapporterats om i media. Jag avser därför inte att kommentera dem. I stället utgår jag i det följande utifrån arbetshypotesen att Transportstyrelsen har återkallat ett körkort efter att hälso-och sjukvården (framledes läkaren) i samband med tagning av ett blodprov i ett, med individen (framledes patienten) överenskommet syfte, samtidigt, har låtit analysera blodprovet för alkohol genom Peth-tester, men utan att patienten känner till detta. Låt oss säga att blodprovet i vårt fall har tagits i samband med att patienten har sökt vård på grund av trötthet och att läkaren har bedömt att patienten möjligtvis har järnbrist och därför föreslår att ett blodprov tas för att utröna om patienten har järnbrist vilket patienten ger sitt samtycke till. I de fall PEth-testerna som läkaren har låtit analysera har visat sig överstiga ett visst gränsvärde har läkaren anmält detta förhållande till Transportstyrelsen.

Blodprov är ett kroppsligt ingrepp-skyddat av Regeringsformen, det vill säga vår grundlag

Regeringsformen (RF) 2 kap 6 §² stipulerar bland annat att ”var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp”. Som kroppsligt ingrepp räknas bland annat tagande av blodprov. Detta grundlagsstadgade skydd mot kroppsliga ingrepp kan emellertid begränsas på två sätt. Blodprov kan med andra ord tas på en patient antingen mot dennes vilja om det är föreskrivet i lag eller genom att patienten har gett sitt samtycke till att låta ett blodprov tas på denne. Har patienten inte gett sitt samtycke till att läkaren får ta ett blodprov på honom eller henne så krävs det alltså stöd i lag för att detta ska kunna genomföras.

Frågan uppstår följaktligen om själva analysen av ett blodprov också är ett kroppsligt ingrepp i RF:s mening. Jag förutsätter i det följande att så är fallet eftersom analysen utgör en nödvändig del av processen. Detta innebär att det också krävs att patienten har gett antingen sitt samtycke till att blodprovet analyseras eller att läkarens rätt att låta göra en sådan analys följer av lag.

LAG och SAMTYCKE

I det följande kommer jag därför att skriva om, om det finns ett sådant förbehåll i lag som ger läkaren tillåtelse att låta ett blodprov analyseras genom PEth-tester och särskilt för det fall det inte skulle finnas lagstöd för ett sådant ingrepp, vad ett juridiskt samtycke inom hälso-och sjukvården ska innehålla för att vara giltigt. Här erinras om att själva analysen av ett blodprov också är ett kroppsligt ingrepp enligt RF 2:6.

LAG

Finns det ett lagrum som ger läkaren rätt att ta ett blodprov på en patient?

Det förekommer ett begränsat antal lagar som av olika skäl ger rätt att mot den enskildes vilja ta blodprov på denne. Ett exempel är Rättegångsbalken (RB) 28 kap. 12 § 2 som rör blodprovstagning för den som skäligen kan misstänkas för brott. Jag har vid en genomgång av flertalet lagar emellertid inte funnit något lagstöd för läkarens rätt att mot sin patients vilja ta ett blodprov på denne för att göra en PEth-test om den utförs i samband med vår arbetshypotes ovan. För det fall jag har rätt så här långt så kan endast ett samtycke till en analys därför komma i fråga om läkaren ska har rätt att låta analysera vår patients, i exemplet ovan, blod.

SAMTYCKE

Patientens samtycke ska vara informerat

Patentlagen fastställer att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av lag³. Ett samtycke i hälso-och sjukvårdens mening ska vara informerat, vilket sammanfattningsvis innebär att patienten ska få tillräcklig information om den vård eller behandling som samtycket avser. Detta inkluderar information om eventuella risker och konsekvenser av behandlingen⁴.  En konsekvens av att man analyserar ett blodprov genom en PEth- test är att om testet visar sig överskrida ett visst gränsvärde så kan läkaren komma att överlämna analysens resultat till Transportstyrelsen eftersom det är läkarens skyldighet enligt lag. Jag har personligen svårt att se att en patient som efter att av läkaren ha informerats om konsekvensen av att ge sitt samtycke till en PEth-test därefter skulle göra det.

Patientens informerade samtycke förutsätter därför att läkare och patient är överens om vad man vill uppnå med ett blodprov och att patienten förstår konsekvensen av blodprovet. Patienten kan, om inte annat särskilt följer av lag, lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. Ett informerat samtycke kan därför vara stillatigande och framgå av patientens handlande, förutsättningsvis. Viktigt att understryka är att det är läkaren som har bevisbördan för att patienten har förstått konsekvensen av en viss behandling. Ett samtycke bör också journalföras, liksom vilken information som patienten fått inför blodprovstagandet.

Vilka analyser innefattas av patientens samtycke till blodprov?

Står det läkaren fritt att analysera blodprovet som läkaren finner för gott eller finns där en gräns för vilka analyser en läkare får ta?

Den yttre ramen för vilka analyser en läkare får göra på en patients blodprov framgår förstås av vad patienten har samtyckt till enligt de ovan angivna reglerna för ett informerat samtycke. Det anses emellertid underförstått att en läkare inte behöver uppge exakt vilka analyser som kommer att göras så länge analyserna stannar inom ramen för patientens samtycke. Enkelt sagt så får det anses framgå förutsättningsvis för patientens samtycke att det står läkaren fritt att bedöma vilka analyser som ska göras utifrån det besvär som blodprovet avser att komma till rätta med. Om nu vår patient, i enlighet med min arbetshypotes ovan, söker vård för trötthet och läkaren uppger att han vill låta analysera patientens järnvärde så är det först och främst analyser som kan påvisa om järnvärdet som förstås ska analyseras. Att en läkare samtidig analyserar blodprovet för andra brister som kan visa orsaken till patientens besvär så innefattas dessa analyser både av läkarens skyldighet och rätt att utföra sitt uppdrag på ett korrekt sätt.

Jag vill emellertid hävda att utifrån definitionen av ett giltigt informerat samtycke (ovan) så får konsekvenserna av analyserna inte förändras. Om konsekvenserna för resultatet av en analys förändras så ska patienten alltså, enligt min mening, först informeras om detta och ge sitt specifika samtycke till detta kroppsliga ingrepp före det att analysen får göras vid äventyr att läkaren har överskridit sin befogenhet.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis menar jag att läkaren i vårt ovan angivna exempel inte har rätt att ta låta analysera patientens blodprov beträffande PEth-värdet eftersom det varken finns lagstöd för ett sådant ingrepp eller patientens informerade samtycke härtill.

DISCLAIMER

Denna skrivelse är av generell karaktär och ger i delar endast uttryck för författarens personliga åsikter. Innehållet i denna skrivelse gör inte anspråk på att vara uttömmande och bör inte utgöra substitut för juridisk rådgivning i ett enskilt ärende. För rådgivning gällande individuella lösningar kontakta en advokatbyrå.

Om Du har frågor antingen rörande denna skrivelse eller önskar biträde i ett enskilt ärende är Du välkommen att kontakta våra jurister på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB.

 

Karina Stiernblad
bitr. jurist