Adoption på grund av utvisningshot?

För någon vecka sedan kunde man i diverse tidningar läsa en artikel med rubriken ”Familjehemsföräldrarna/vårdnadshavare får inte adoptera utvisningshotade Lisa*”. Jag läste några artiklar och kände att det var en riktigt tråkig historia. Min juristnyfikenhet väcktes och jag började därefter även gräva efter domar från tingsrätten och hovrätten. Denna blogg kommer att vara en genomgång av den aktuella lagstiftningen kring adoption och domstolens resonemang i detta fall. Jag kommer alltså inte att beröra den migrationsrättsliga aspekten av denna fråga. Det är också viktigt att poängtera att frågan kring adoption och den processen skiljer sig oerhört från den migrationsrättsliga processen. Det är tingsrätten (och därefter hovrätten som överinstans) som dömer i adoptionsfrågan medan Migrationsverket (och migrationsdomstolen som överinstans) som beslutar gällande uppehållstillstånd. Det är två parallella processer som kan pågå samtidigt och påverka varandra, men det är två olika instanser som behandlar två skilda frågor. 

För den som har missat ”fallet Lisa” är det lämpligt med en kortare sammanfattning och en tidslinje.  

Lisa föddes i Sverige i december 2014. Hon har bott hos makarna Ström under flera kortare perioder från och med år 2016. Sedan februari 2020 har Lisa haft sitt stadigvarande boende hos makarna Ström*. Mellan år 2020 till 2021 har Lisas biologiska mamma Frida* bott i familjehemmet tillsammans med Lisa. De perioder som Lisa inte har bott hos makarna, mellan 2016 och 2020, har hon bott tillsammans med sin mamma Frida eller hennes närmast anhöriga. I september 2021 placerades Lisa ensam hos makarna Ström och vårdnaden om Lisa överflyttades till dem i mars 2023. Sedan september 2021 har Lisa haft ett regelbundet umgänge med sin mamma Frida. Lisa har alltså under hela sin uppväxt antingen bott tillsammans med sin mamma Frida eller i vart fall haft regelbundna och omfattande umgängen med henne. 

Hur ser lagstiftningen ut? 

Enligt föräldrabalken får ett barn adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges störst vikt. Den som adopterats ska anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Det innebär att det rättsliga förhållandet till de tidigare föräldrarna helt upphör.  

Vilken bedömning gör domstolarna angående makarna Ströms ansökan om adoption av Lisa? 

Hovrätten konstaterar att mamma Frida och dotter Lisa har levt tillsammans under stora delar av Lisas uppväxt, att Lisa har uppfostrats av sin mamma och haft regelbundna umgängen med mamman. Mamma Frida har medgett adoption men uttryckt en önskan om att även i framtiden ha kontakt och umgänge med dottern Lisa.  Hovrätten finner att mamma Frida har varit Lisas viktigaste anknytningsperson och att det är hon som har haft det huvudsakliga vårdnads- och fostranansvaret för Lisa. De finner att det inte kan uteslutas att en återförening mellan mamma Frida och dotter Lisa kan komma att ske samt att den tid som Lisa bott ensam hos makarna Ström har varit förhållandevis kort. Vårdnadsansvaret som makarna Ström har haft för Lisa har dessutom uppgått till knappt ett år.  

Hovrätten lyfter att även om det ur ett kortsiktigt perspektiv kan framstå som att en adoption är till Lisas bästa, kan en adoption få icke överblickbara negativa konsekvenser för henne. T. ex. riskerar en adoption att på sikt leda till att Lisas rätt till sin etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund tas ifrån henne om adoption beviljas, vilket i sin tur kan leda till känslor av rotlöshet. Med beaktande av de rättsliga effekterna som en adoption får, innebär det en risk för att mamma Frida helt utesluts ur Lisas liv om adoption beviljas.  

Sammantaget gör både tingsrätten och hovrätten bedömningen att en adoption under nu aktuella förhållanden inte är lämplig och avslår ansökan om adoption. 

Egna reflektioner 

Utifrån regleringen och lagstiftningen som tillämpas i Sverige, där barnets bästa ska sättas i främsta rummet och ges störst vikt kan jag endast instämma i domstolens bedömning om vad som är lämpligt gällande adoptionen av Lisa. Oaktat hur god kontakt och fin relation hon har med makarna Ström, har hon en mamma som hon har en nära och god relation till också, som är hennes främsta anknytningsperson och som har varit närvarande och delaktig under hela hennes liv. De rättsliga effekterna av en adoption skulle innebära en risk för att mamma och dotter inte har några juridiska band till varandra, inte har rätt till umgänge eller delaktighet och på så vis riskera att helt uteslutas ur varandras liv. 

Det är däremot oerhört tråkigt om Lisa utvisas ur Sverige. Det ett barn som föddes och har vuxit upp i Sverige och har stark anknytning till landet. Jag har förståelse för att makarna Ström ansökte om adoption som ett försök att behålla Lisa i Sverige i stället för att hon utvisas.  

Har du frågor kring adoption eller migrationsrätt är du välkommen att kontakta oss på Advokatbyrån Limhamnsjuristen. 

*Personerna heter egentligen något annat

–  Advokat Lea Rovinski

Vårdnad, boende och umgänge med barn

När föräldrarna står inför att komma överens om barnets vårdnad, boende och umgänge är det av vikt att kunna särskilja på de olika begreppen. Kan föräldrarna inte komma överens inför en eventuell vårdnadstvist kan det därför vara fördelaktigt att veta som är vad, vilka rättigheter barnet har och vilka skyldigheter föräldern har.

Vårdnad om barn

Att vara vårdnadshavare betyder att man har skyldigheter att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavare ska fatta juridiska beslut som rör barnet. Det kan exempelvis vara beslut kring barnets boende eller folkbokföring, vilken förskola/skola barnet ska gå i, medicinska behandlingar som barnet ska genomgå, vaccinering, utfärdande av pass m.m. Vårdnadshavare har även en skyldighet att se till att barnet får omvårdnad, tillsyn, försörjning, trygghet, respekt och en god fostran samt säkerställa att barnet inte utsätts för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Om föräldrar som är gifta och har gemensam vårdnad om barnet skiljer sig, fortsätter vårdnaden om barnet att vara gemensam även efter skilsmässa. Detta oavsett hur barnets boende eller umgänge med den föräldern som barnet inte bor med ser ut efter skilsmässan. Föräldrar som har gemensam vårdnad kan, efter undertecknande av skriftligt avtal som godkänns av socialnämnden, komma överens om att den ena föräldern ska ha ensam vårdnad om barnet. Ett sådant avtal godkänns emellertid bara av socialnämnden om det finns speciella skäl och bara om socialnämnden bedömer att det är till barnets bästa. Det vanligaste, när en av föräldrarna vill ha ensam vårdnad om barnet, är att den föräldern behöver vidta rättsliga åtgärder.

Barns boende

Nästa fråga blir barnets boende. Hur och var ska barnet bo? Barnets boende är där barnet huvudsakligen bor, det vill säga där barnet regelbundet sover. Det är alltså inte samma sak som vem som har vårdnaden om ett barn.

Barnets boende kan se olika ut. Barn vars föräldrar har gemensam vårdnad kan exempelvis bo växelvis hos föräldrarna. Yngre barn brukar i regel ha ett ”2-2-3” schema, där barnet är hos den ena föräldern exempelvis från måndag efter förskolan till onsdag vid förskolans start, hos den andra föräldern onsdag efter förskolan till fredag vid förskolans start, och hos den första föräldern från fredag efter förskolan till måndag vid förskolans start. Äldre barn bor kanske växelvis ”fredag till fredag” eller ”måndag till måndag”. Man bor då lika mycket hos varje förälder.

Bor föräldrarna nära varandra och har ett gott samarbete är det vanligt att barnet bor växelvis hos föräldrarna. Barnet är folkbokfört hos den ena föräldern men kan bo lika mycket hos båda.

Umgänge med barn

Bor barnet inte växelvis hos föräldrarna har det i regel rätt till umgänge med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Som huvudregel har barnet rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar. Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att tillse att barnets behov av umgänge med den andra föräldern tillgodoses.

Umgänget kan ske genom fysiska träffar eller genom annan kontakt, t. ex. genom telefon-, eller videoumgänge. Umgänget kan ske under kortare tillfällen, exempelvis någon timme åt gången, några dagar i veckan, eller genom att barnet exempelvis träffar den andra föräldern varannan helg, från fredag till söndag. För barn är det viktigt att det finns förutsägbarhet och rutin kring umgänget.

Det finns många olika konstellationer kring vilket umgänge som passar barnet bäst. Hur gammalt är barnet, vilka behov barnet har, var bor föräldrarna geografiskt från varandra och vad barnet själv vill. Umgänget med den andra föräldern är till för barnet och utifrån vad som är bäst för barnet. Oaktat om en förälder har vårdnaden om barnet eller inte, kan barnet ha rätt till umgänge med den föräldern. (Läs gärna min kollega Ewa Wressmarks blogginlägg om föräldraalienation PA (parental alienation) eller Föräldraalienation – hur påverkar det barnet? | Justly)

Sammanfattning

Det går inte att poängtera nog att barnets bästa ska vara avgörande i alla frågor som rör barnet. Det är barnet som har rättigheter och föräldrarna skyldigheter. Alla barn är individer och det kan skilja sig vad som fungerar för olika barn och familjekonstellationer. Föräldrar kan komma överens om frågor gällande vårdnad, boende och umgänge och exempelvis träffa avtal som socialnämnden godkänner. Om föräldrar däremot inte kommer överens kan en förälder inleda en rättslig process mot den andra föräldern. (Läs om inledande av en process Samarbetssamtal och informationssamtal inför en vårdnadstvist, vad är vad? | Justly ) I slutändan kan det vara domstolen som bestämmer om samtliga frågor kring vårdnad, boende och umgänge.

–  Advokat Lea Rovinski

 

Samarbetssamtal och informationssamtal inför en vårdnadstvist, vad är vad?

I samband med en separation eller skilsmässa är det föräldrarnas ansvar att ordna det så bra som möjligt för gemensamma barn. Av föräldrabalken framgår att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska alltid tas till barnets vilja utifrån en bedömning av barnets ålder och mognad. Utgångspunkten är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad om barnet, om det inte är uppenbart att det strider mot barnets bästa.

Om föräldrarna inte själva kan komma överens om barns vårdnad, boende och rätt till umgänge kan de kontakta familjerätten, som är en del av socialtjänsten, i barnets kommun och med hjälp av familjerätten försöka nå en överenskommelse. Lagstiftarens intention är att undvika att vårdnadstvister hamnar i domstol. Behöver föräldrarna hjälp ska de därför i första hand vända sig till familjerätten i barnets kommun och boka tid för samarbetssamtal eller informationssamtal.

Vad är samarbetssamtal?

Samarbetssamtal är strukturerade samtal under sakkunnig ledning tillsammans med föräldrar som är oeniga om hur de ska lösa frågor kring vårdnad, boende eller rätt till umgänge samt frågor som rör barnets försörjning. Samtal kan ske i samband med en separation, efter en separation eller mellan föräldrar som aldrig har levt tillsammans.

Samarbetssamtal är frivilliga, kostnadsfria och sker under sekretess. Det är kommunens ansvar att tillhandahålla samtalen. Det finns inte någon särskild bestämmelse om vilken kommun som ska åta sig ett samarbetssamtal när föräldrar bor i olika kommuner, men i regel brukar det bli den kommun där barnet är boende.

En eller två familjesekreterare leder samarbetssamtalet och försöker att tillsammans med föräldrar hitta en bra lösning som båda föräldrar kan acceptera. En viktig förutsättning för att samarbetssamtal ska kunna äga rum är att båda föräldrar vill delta vid samtalen. Vill inte den ena föräldern delta saknas därmed förutsättning för att hålla samarbetssamtal.

Vem kan begära samarbetssamtal?

Båda föräldrar kan tillsammans begära samarbetssamtal. Kommunen har en skyldighet att se till att sådant samtal kommer till stånd. Om endast en förälder begär samtal, ska kommunen verka för att den andra föräldern medverkar till samtal, under förutsättning att samarbetssamtal bedöms vara till barnets bästa. Socialnämnden kan exempelvis kontakta den andra föräldern och lämna information om samarbetssamtal. Ibland kan det även vara bättre att information om samarbetssamtal kommer direkt från en samarbetssamtalsledare.

Om båda föräldrarna godtar att inleda samarbetssamtal bör dessa inledas så snart som möjligt och alltid inom två veckor från det att föräldrarna kontaktar socialnämnden. Samarbetssamtal sträcker sig i regel flera månader framåt.

Om samtalen inte leder framåt och det bedöms att föräldrarna inte kan komma överens med hjälp av samarbetssamtal, informeras föräldrarna om detta och samtalen avslutas. Föräldrarna informeras därefter om möjligheter till hjälp i annan form. Många gånger blir nästa steg att inleda en vårdnadstvist och vända sig till tingsrätten.

Vad är informationssamtal?

Den 1 mars 2022 infördes krav på att den förälder som avser att inleda en tvist om vårdnad, boende och umgänge, innan ansökan om stämning inges till tingsrätten, deltar i informationssamtal. Kommunen där barnet är folkbokfört är ansvarig för att dessa samtal genomförs. För att boka in informationssamtal behöver föräldern ringa till familjerätten i barnets kommun. Familjerätten ska hålla informationssamtal så snart som möjligt och senast fyra veckor från det att en förälder har begärt samtalet.

Samtalen ska innehålla relevant information som syftar till att föräldrarna ska hitta en lösning som är bäst för barnet. Den samtalsledare som håller i informationssamtalet ska ge föräldrar upplysningar om den rättsliga regleringen, vad en domstolsprocess kan åstadkomma, hur den kan påverka barnet och vilka alternativa stödinsatser som finns, exempelvis samarbetssamtal. Har föräldrarna inte varit på samarbetssamtal kan dessa inledas även efter informationssamtalet.

Föräldrarna kan genomföra informationssamtal gemensamt eller enskilt. Det finns situationer då samtalen inte kan genomföras gemensamt. Exempelvis om den ena föräldern har ett pågående missbruk, om det har förekommit våld eller psykisk ohälsa under relationen och om en förälder lever under skydd. I vissa fall är den ena föräldern inte heller boende i Sverige.

Varför informationssamtal?

Syftet med informationssamtal är att föräldrarna genom erhållen information ska fundera ett ”extra varv” innan de väljer att gå vidare med en domstolsprocess. Viktig uppgift för samtalsledare är att beskriva hur en process i domstol går till och att det kan ta lång tid innan frågan är slutligt avgjord. Samtalsledaren lämnar information kring kostnader för juridiskt ombud och vilken ekonomisk hjälp som finns att tillgå i form av rättshjälp och rättsskydd. Föräldrarna ska också få information om att domstolens utgångspunkt är barnets bästa. Samtalsledaren ska även berätta om andra stödåtgärder som föräldrarna kan ta hjälp av, t ex frivilliga stöd i öppenvården, stöd i föräldrarollen eller särskilda samtal för barn som har upplevt våld i familjen.

Efter samtalet skriver samtalsledaren ut ett intyg om att föräldern eller föräldrarna har varit med på informationssamtal. Det är först efter att föräldern har genomfört informationssamtal och fått intyg som man kan ansöka om stämning vid tingsrätten. Om föräldern inte kan visa ett intyg på genomfört informationssamtal kommer tingsrätten att avvisa förälderns talan.

Sammanfattning

I tvister om vårdnad, boende och umgänge är målsättningen att föräldrarna så tidigt som möjligt ska komma överens om vad som är bäst för barnet. I regel är det föräldrarna själva som känner sitt barn bäst och således även vad som är bäst för det. Förhoppningen är att föräldrarna med hjälp av socialsekreterare genom samarbetssamtal ska nå en överenskommelse och samförståndslösning utan att vända sig till ett ombud och inleda en tvist. Det är tyvärr inte alltid förutsättningarna för samarbetssamtal eller en samförståndslösning finns och föräldrarna blir då tvungna att gå vidare och ansöka om stämning vid tingsrätten.

Den nya regleringen kring informationssamtal har enligt min uppfattning gjort det svårare för föräldrar som behöver snabba åtgärder att ansöka om stämning mot den andra föräldern. Enligt undersökningar har antalet tvister som väckts vid domstol minskat sedan informationssamtal infördes. Om anledningen till färre domstolstvister är för att föräldrarna hittat andra sätt att komma överens på, är detta givetvis positivt men anledningen kan även vara att det upplevs som för krångligt med alla samtal som behöver bokas in och genomföras innan ”någonting händer”.

Kan du som förälder, trots genomfört informationssamtal eller samarbetssamtal, inte komma överens med den andra föräldern, är du välkommen att kontakta oss för vidare hjälp i en rättsprocess.

– Biträdande jurist Lea Rovinski