Författare: Louise Lewén Broberg

Varför ett Målsägandebiträde?

Posted on by Louise Lewén Broberg

Vad gör ett målsägandebiträde?
Ett målsägandebiträde är en advokat eller en jurist, t ex en biträdande jurist som arbetar på en advokatbyrå. Ett målsägandebiträde är något ett brottsoffer (målsägande) kan få förordnat vid till exempel sexualbrott, misshandel, olaga frihetsberövande, rån eller annat brott som skulle kunna ge fängelse för den som har begått brottet. Det är möjligt för brottsoffret att själv önska vem som ska utses till målsägandebiträde. Att själv välja målsägandebiträde kan vara en bra idé då det är viktigt att brottsoffret får ett målsägandebiträde man har förtroende för.  Känner man inte till någon som kan vara målsägandebiträde, väljer tingsrätten ut någon. 

Det är viktigt att som brottsoffer vara medveten om att åklagaren och polisen har en helt annan roll än vad vi som målsägandebiträde har. Ett målsägandebiträde har ett klientperspektiv och företräder därmed klienten, medan polisen och åklagaren företräder staten.

Varför är det viktigt att få ett målsägandebiträde och särskilt tidigt i processen?
Ett målsägandebiträde är ett stöd för brottsoffret, hela vägen från första polisförhöret till dess att en eventuell dom kommer och till dess att domen fått laga kraft (inte längre kan överklagas). 

Det är därför särskilt viktigt att få ett målsägandebiträde tidigt i processen och inte gå på polisförhör utan att ett målsägandebiträde är närvarande. Målsägandebiträdets rätt att närvara vid förhör framkommer av 23 kap. 10 § RB.  

Det kan ibland tyckas onödigt med ett målsägandebiträde, men för det mesta inte. När någon har blivit utsatt för brott befinner sig brottsoffret ofta i en mycket jobbig situation. Det kan innebära en drös med jobbiga funderingar och känslor. Det är därför viktigt att ha ett målsägandebiträde som enbart jobbar för brottsoffret och tillvaratar dennes intressen. Ett målsägandebiträde behjälplig med juridiken, vilka förväntningar brottsoffret kan ha, vilken bevisning som kan vara aktuell etc. Det är därför viktigt att brottsoffret redan innan första polisförhöret träffar sitt målsägandebiträde och pratar om sitt ärende och vad som har hänt, detta då ett polisförhör kan upplevas som väldigt påfrestande för flertalet.  

Vid till exempel våld i nära relationer är det inte ovanligt att brottsoffret inte vågar berätta allt som har hänt vid det första förhöret. Speciellt inte för helt främmande människor. Genom att träffa, få stöd och förtroende för målsägandebiträdet innan förhöret kan det göra att det känns lättare att våga berätta vad som faktiskt hänt redan under det första polisförhöret. Målsägandebiträdet kan även genom frågor hjälpa brottsoffret så att denne får fram berättelsen på ett så tydligt och trovärdigt sätt som möjligt till polisen. Det är nämligen otroligt viktigt att det som framkommer i polisförhöret blir rätt.

Hur ska du som brottsoffer göra då?
Prata därför med ditt målsägandebiträde innan förhöret där ni förbereder er på hur det kommer att vara, vad som är viktigt att ta upp etc. Om det är något du inte känner att du orkar berätta för polisen just nu, men kanske orkar senare i processen så kan målsägandebiträdet även hjälpa dig med detta så det framförs korrekt till polisen. Det kan t.ex. handla om att ditt målsägandebiträde förmedlar till polisen att det finns fler saker att berätta men att målsägande ännu inte är redo att prata om det. Annars är risken att du som brottsoffer inte anses trovärdig om du senare under processen kommer med nya detaljer och händelser.  

En förundersökning kan ta lång tid, även där har målsägandebiträdet en viktig funktion för dig. Målsägandebiträdet kan vara behjälplig i kontakt med förundersökningsledare och polis om det gått lång tid etc. Men även se till att du får reda på att den misstänkte nu har blivit förhörd (vilket kan vara jobbigt för många beroende på brott).  

Om det blir aktuellt med rättegång är ditt målsägandebiträde med dig även där. Ditt målsägandebiträde kommer att förbereda dig inför rättegången. Det kan handla om att ni ska slippa sitta i samma rum som den åtalade, att begära skadestånd etc. Ett målsägandebiträde är alltså ditt stöd under hela processen och där för att tillvarata din rätt som brottsoffer.  

Har du blivit utsatt för brott? Tveka då inte att höra av dig till antigen mig eller någon av mina duktiga kollegor på Advokatbyrån Limhamnsjuristen!

 

–  Biträdande jurist Louise Lewén Broberg

 Brottmål hos Limhamnsjuristen

Ökat försörjningskrav på arbetstillstånd

Posted on by Louise Lewén Broberg

En tredjelandsmedborgare som ska vistas i Sverige mer än tre månader ska som huvudregel ha uppehållstillstånd (2 kap. 5 § Utlänningslagen). Ska personen dessutom arbeta i Sverige krävs det arbetstillstånd (2 kap. 7 §).

Den 1 november 2023 infördes det nya kravet gällande att höja försörjningskravet för dem som ansöker om arbetstillstånd i Sverige. Det innebär att alla som ansöker om arbetstillstånd efter den 1 november behöver ha en månadslön på minst 27 360 kr för att erhålla arbetstillstånd i Sverige.

En förändring har därmed skett i 6 kap. 2 § där det framgår att arbetstillstånd får ges till en utlänning som har ett anställningsavtal som gör det möjligt för den att uppnå en god försörjning. För att anses ha en god försörjning ska en arbetskraftsinvandrare ha en lön som uppgår till minst 80 % av medianlönen i Sverige, för närvarande 27 360 kr.

Hur såg det ut före förändringen?

Tidigare lydelse i 6 kap. 2 § uppställde ett krav på att: anställningen skulle vara möjlig att försörja sig på.

Bakgrunden till det tidigare försörjningskravet var att inkomsten skulle vara av en sådan storlek att personen inte behövde försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen för att täcka sina kostnader för till exempel boende och uppehälle. Detta tidigare villkor innebar att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte fick vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal alternativt praxis inom det aktuella yrket.

Vad innebär förändringen?

Syftet med regeringens åtgärd är att minska lågkvalificerad arbetskraftsinvandring. Regeringen menar att dessa arbeten ska utföras av personer som redan bor i Sverige. Ett annat syfte med åtgärden är att bekämpa fusk och missbruk som regeringen menar är kopplat till arbetskraftsinvandring.

Några yrkesbranscher som drabbas av lagändringen är bland annat äldreomsorgen och servicebranschen. Detta är branscher som kontinuerligt skriker efter personal och inget tyder på en förbättring. Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) kommer de som är över 80 år att öka med nästan 50 % fram till 2031. SKR menar därmed att antalet anställda inom äldreomsorgen behöver öka med 30 %. Hur regeringen avser att lösa den problematiken framkommer inte.

Vad anser jag?

Att frångå tidigare krav på att anställningsvillkoren inte ska vara sämre än kollektivavtal alternativt praxis inom yrket anser jag är felaktigt. Givetvis ska vi verka för att arbetskraftsinvandrare inte utnyttjas men att ha ett försörjningskrav som innebär en högre lön än vad flertalet kollektivavtal medger är enligt min åsikt inte skäligt. Flertalet fackförbund har haft invändningar mot lagförändringen med anledning av att lön i första hand ska ges i enlighet med kollektivavtal och den svenska modellen. Andra invändningar är även att en sådan förändring i försörjningskravet inte alls kommer att motverka det missbruk regeringen önskar att stävja. Att inte heller anse att kollektivavtalade löner är rimliga att försörja sig på torde även vara problematiskt då flertalet arbetstagare på arbetsmarknaden har en sådan lön. Som noterat kommer det höjda försörjningskravet troligen att generera negativa konsekvenser för kompetensförsörjningen inom vissa yrken i Sverige. Huruvida problemet om arbetsbrist (som redan finns i flertalet yrkeskategorier) kommer att lösas framkommer inte av förarbetena.

Advokaterna och de biträdande juristerna på Advokatbyrån Limhamnsjuristen åtar sig migrationsrättsliga uppdrag.

–  Biträdande jurist Louise Lewén Broberg

Upprätthållandet av patientens rätt till självbestämmande och integritet i livets slutskede

Posted on by Louise Lewén Broberg

Målet inom hälso- och sjukvården är att värna om patienternas liv och hälsa. När en patient befinner sig i livets slutskede har patienten blivit medveten om att döden kommer inträffa inom en överskådlig framtid. Hälso- och sjukvården har då inte möjlighet att bota patientens sjukdom utan i stället lindra patientens lidande genom palliativ vård. För ett stort antal patienter som är medvetna om att de snart kommer att avlida är det en mycket ansträngd tid. Därför finns det ett stort behov av smärtlindring, mänsklig förståelse och en vårdmiljö som är anpassad till den döendes situation.

Livets slutskede upplevs för många patienter som en svår sista tid i livet där flertalet har ett långt dödsförlopp med smärta som både är fysisk, psykisk, social och existentiell. Utifrån både regeringsformen, hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och förarbeten går det att dra slutsatsen att gällande rätt anser att varje människa har rätt till ett värdigt avsked till livet. Å andra sidan framkommer det även att det inte alltid blir så. Dessutom tyder avanceringen av den palliativa vården att patienten hålls allt längre vid liv, vilket följaktligen leder till diskussionen om när hälso- och sjukvården endast bidrar till att förlänga lidandet för patienten.  Precis som att palliativ vård inte ska syfta till att förkorta patientens liv, ska den inte heller förlänga livet mot bakgrunden att döden är en naturlig del av den palliativa vården.

För att kunna uppnå varje människas rätt till ett värdigt och smärtfritt avsked från livet är det därmed en förutsättning att respekten för patientens rätt till självbestämmande och integritet upprätthålls. Att patienten har rätt till självbestämmande och integritet i alla aspekter i hälso- och sjukvården framgår både av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), patientlagen (2014:821) och patientsäkerhetslagen (2010:659). Både lagstiftning, förarbete och doktrin framhåller att det uppnås genom att låta patienten ha inflytande över sin hälso- och sjukvård i livets slutskede. Inflytandet ska upprätthållas genom att patienten ska få individuellt anpassad information, få välja behandlingsalternativ samt få samtycka till den erbjudna vården.

 Hur ser verkligheten ut?

Även om det finns ett lagstadgat krav gällande patientens rätt till självbestämmande och integritet framkommer det i bland annat den statliga utredningen ”Döden angår oss alla – Värdig vård vid livets slut” (SOU 2001:6) att hälso- och sjukvården brustit när det gäller att låta patienten vara delaktiga i sin hälso- och sjukvård. Den bristfälliga delaktigheten handlar främst om att inte låta patienten välja mellan behandlingsalternativ i livets slutskede. Det tyder på bristande efterlevnad av hälso- och sjukvårdens skyldigheter. Lagstiftningen har å andra sidan efter tillkomsten av ovannämnda utredning förstärkts genom införandet av patientlagen (2014:821) och patientsäkerhetslagen (2010:659), som tillkom i syfte att förstärka och tydliggöra patientens ställning. Exempelvis har det införts särskilda paragrafer där det tydliggjorts ytterligare att patienten under vissa förutsättningar har rätt att välja behandlingsalternativ. Kritik kan dock riktas mot lagstiftningarnas utformning som skyldighetslagstiftning (för den nyfikne skrev min kollega mer om det här: Vad är skillnad mellan rättighetslag och skyldighetslag? – Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB. Sammanfattningsvis innebär det, utifrån gällande lagstiftning, att hälso- och sjukvården har en skyldighet att ge vård till patienter utifrån gällande lagstiftning, men å andra sidan är det på grund av lagstiftningens utformning inte möjligt för patienten att kräva en specifik hälso- och sjukvård genom rättsliga åtgärder.

Trots lagstiftningens utformning har införandet av patientlagen (2014:821) och patientsäkerhetslagen (2010:659) inneburit ett förtydligande av vilka skyldigheter hälso- och sjukvården har gentemot patienten, och vilka förväntningar denne kan ha på hälso- och sjukvården.

Hur kan hälso- och sjukvården upprätthålla sina skyldigheter utifrån lagstiftningen?

För att hälso- och sjukvården ska kunna upprätthålla sina skyldigheter utifrån lagstiftningen i syfte att kunna bibehålla patientens självbestämmanderätt och integritet i livets slutskede, är det fundamentalt att det finns en genomgående tanke på patientens människovärde. Särskilt med anledning av patientens utsatthet i livets slutskede.

Om patienten får individuellt anpassad information och behandlingsalternativ, är patienten den som är lämpligast att ta beslut. Eftersom patienten är den som har störst insikt gällande vad en åtgärd skulle ha för effekt på livskvaliteten. När en patient är medveten om att den snart kommer att avlida är det därför av synnerlig vikt att patienten får behålla den självbestämmanderätt och integritet som är möjlig utifrån förutsättningarna. Det framhävs även särskilt i förarbetena att det är svårt för hälso- och sjukvårdspersonalen att bedöma vilken åtgärd som är bäst för patientens livskvalitet eftersom patienter är olika individer och värderar livskvalitet och lidande olika. Dessutom är patienten i livets slutskede ofta i en utsatt situation med ett omfattande lidande. Genom att ge patienten möjligheten att faktiskt få bestämma hur deras sista dagar ska vara, så uppfyller hälso- och sjukvården patientens rätt till självbestämmande och integritet.

Forskning menar på att när en patient är medveten om att den snart kommer att avlida tenderar deras personliga integritet vara väsentligt skörare jämfört med andra patienter. Således är det ännu viktigare att hälso- och sjukvårdspersonalen och vårdgivaren särskilt beaktar och bemöter patientens utsatthet i livets slutskede i syfte att kunna upprätthålla sina skyldigheter utifrån lagstiftningen.  Mot den bakgrunden ska hälso- och sjukvårdspersonalen inte bestämma behandlingsalternativ utan låta patienten vara delaktig i beslutet. Deras uppgift är i stället att presentera relevant information och behandlingsalternativ utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Följaktligen skapar det en möjlighet för patienten i livets slutskede att själv fundera över vilket behandlingsalternativ som känns lämpligast.

För att hälso- och sjukvårdspersonalen ska finna rätt behandlingsalternativ krävs det dessutom att de har tillit till patienten, vilket skapas genom att lyssna på patienten och dennes behov. Det blir därmed möjligt för hälso- och sjukvårdspersonalen att erbjuda behandlingsalternativ som de tror passar patientens behov. Resultatet blir därmed att de upprätthåller personalens skyldigheter samt stärker patientens ställning, vilket överensstämmer med syftet med lagstiftningen.

Om hälso- och sjukvårdspersonalen inte låter patienten vara delaktig i sin hälso- och sjukvård skulle det inte vara förenligt med vare sig hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen eller patientsäkerhetslagen. Dessutom skulle det troligen öka patientens lidande och sorg ytterligare då deras självbestämmanderätt och integritet kränks när de inte tillåts vara delaktiga i sin vård. Mot den bakgrunden är det viktigt att hälso- och sjukvården upprätthåller och bibehåller en god samverkan med patienten i syfte att kunna ta vara på patientens självbestämmanderätt och integritet. Avslutningsvis kan det konstateras att patientens självbestämmanderätt och integritet i livets slutskede ska respekteras, troligen i större omfattning än andra patienter på grund av patientens utsatthet. Lagstiftning tillsammans med förarbeten och doktrin är tydliga om vad som gäller, däremot blir det med anledning av lagstiftningens utformning som skyldighetslagstiftning alltid hälso- och sjukvårdspersonalen och vårdgivarens ansvar att upprätthålla det i sitt dagliga arbete.

DISCLAIMER
Denna skrivelse är av generell karaktär och ger i delar endast uttryck för författarens personliga åsikter. Innehållet i denna skrivelse gör inte anspråk på att vara uttömmande och bör inte utgöra substitut för juridisk rådgivning i ett enskilt ärende. För rådgivning gällande individuella lösningar kontakta en advokatbyrå.
Om Du har specifika frågor rörande denna skrivelse, eller önskar biträde i ett enskilt ärende, är Du välkommen att kontakta våra jurister på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB.

– Biträdande jurist Louise Lewén Broberg