Jag brukar alltid tala om för mina klienter att i juridiken finns inga känslor. Det finns svart och vitt, bevis och bevisbörda, sunt förnuft är ofta oanvändbart. Lagtexten förstås ofta inte av gemene man, inte ens vi jurister förstår alltid vad lagstiftaren avsett. Vi går till förarbeten, kommentarer och andra förklaringar av det som är skrivet.
I dag läste jag Dagens Juridik och fann till min stora glädje att visst finns det känslor hos lagstiftarna…. Jennifer Rush´s gamla hit förklarar mycket: Jag är din kvinna och du är min man, när helst du söker nå mig ska jag göra allt jag kan…
´Cause I am your lady, And you are my man
Whenever you reach for me I´m gonna do all that I can.
We´re heading for something, Somewhere I´ve never been
Sometimes I am frightened But I´m ready to learn
´Bout the power of love http://www.youtube.com/watch?v=lrY-nC6QYwk
Vi har vid flera tillfällen läst om äldre människor som tvingas leva åtskilda när de blir gamla och att den enkla anledningen är att de har olika vårdbehov.
I Aftonbladet den 24 juli 2010 kunde vi läsa följande:
”Tvingas leva isär – efter 64 år ihop” I artikeln kunde vi läsa om Erik som inte längre fick bo tillsammans med dementa hustrun Margit.
Ett år senare har ingen förändring skett. Sydsvenskan skriver i en artikel att när fler äldre förväntas bo hemma innebär det ofrivilliga skilsmässor, då bara en av två makar behöver och får rätt till vårdboende. Sydsvenskan träffade Sven och Inga Kaudern från Malmö som efter 69 år ihop tvingades leva isär, eftersom bara en av dem behövde vård.
Dessa onödiga och ofrivilliga skilsmässor kommer i de flesta fall nu förhoppningsvis vara ett minne blott. Den 1 november 2012 träder nämligen en lagändring i kraft, som ger de gamla rätt att bo ihop.
Socialtjänstlagen slår numera fast det är skälig levnadsnivå, att få fortsätta att bo tillsammans med sin make/maka eller sambo på särskilt boende, även om bara ena parten har ett vård behov och behov av ett särskilt boende.
I propositionen föreslås en ändring i socialtjänstlagen (2001:453) som slår fast att äldre människor, som varaktigt har levt tillsammans och sammanbott, ska kunna fortsätta att göra det även när den enes behov kräver boende i en särskild boendeform för service och omvårdnad för äldre människor.
Enligt förslaget ska det för den som har beviljats eller beviljas boende i en särskild boendeform för äldre personer ingå i en skälig levnadsnivå att kunna fortsätta att sammanbo med sin make eller sambo oavsett om personerna har olika omsorgsbehov.
Uttrycket skälig levnadsnivå som förekommer på flera ställen i socialtjänstlagen är mycket subjektivt, vilket har märkts genom att de olika kommunerna gör olika bedömningar av vad som är just skälig levnadsnivå. För en del kommuner är det självklart att man ska få bo tillsammans även som äldre, för andra inte.
På samma sätt är det för de flesta av oss är skälig levnadsnivå att få hjälp att laga sin egen mat, medan kommunen kanske tycker att: – Nej, skälig levnadsnivå är att få mat över huvudtaget. Om den sedan är tillagad långt ifrån hemmet, inte är vad man vill äta eller i den mängd man tycker man behöver, spelar ingen roll.
Eftersom lagstiftaren i de flesta fall inte satt ner foten och talat om vad som är skälig levnadsnivå är det glädjade att lite känslor nu tagit sig in i juridiken och att det genom ändringen i socialtjänstlagen fastslås att skälig levnadsnivå, det är i vart fall att få leva tillsammans med sin partner och livskamrat, även när man blivit gammal.
Läs gärna propositionen
Diana Sälöen