Vad får rättssäkerheten kosta?

Regeringen har beslutat att tillsätta en utredning, som syftar till att minska statens kostnader för advokater och andra rättsliga biträden. Direktiven till utredaren, som passligt nog är en lagman, är att han bl a ska se över möjligheterna att i större utsträckning använda taxa istället för timarvode.

Staten tycker att kostnaderna för de rättsliga biträdena är för höga och att ökningen sedan 2000, med 1,2 miljarder är för stor. Ersättningen till rättsliga biträden var 2012 nästan 2,2 miljarder. Det ska jämföras med att anslaget till rättsväsendet (polis, åklagare, domstolar) var totalt 39,4 miljarder. Sedan 2000 har antalet brottmål ökat med 25 %. Hur ekvationen, att kostnaden för de rättsliga biträdena är för hög, går ihop är för mig oförklarlig.

Redan idag är möjligheten att få ekonomisk hjälp för rättsligt biträde begränsat. T ex i socialförsäkringsmålen finns ingen möjlighet att få sina ombudskostnader betalda via rättsskyddet i hemförsäkringen eller genom rättshjälp. Om detta har vi bloggat tidigare.

Sedan många år har det diskuterats hur man ska bryta trenden med antalet minskade humanjurister. Att ytterligare begränsa möjligheterna för den enskilde att få rättsligt biträde, förbättrar inte situationen för humanjuridiken. Naturligtvis vill alla, även advokater och biträdande jurister, få anständigt betalt för sitt arbete. Kan man inte få det inom humanjuridiken söker man sig hellre till affärsjuridiken. När man frågade studenter om vilken yrkesbana de kunde tänka sig ville ca 30 % bli advokater. Jämfört med 2006 var det samma siffror, däremot ville 37 % bli bolagsjurister, jämfört med 25 % 2006.

I debatten om advokaters arvoden är det uppenbart att massmedia och allmänhet tror att summan av de kostnadsräkningar som lämnas in till domstolen också är advokatens “lön”. Naturligtvis talar jag av egen erfarenhet när jag säger att så inte är fallet. Jag kan, efter att ha bokslutet från 2012 färdigt, konstatera att det bara är en ytterst liten bit av kakan som tillkommit mig. En advokatbyrå med anställda biträdande jurister och administrativ personal har höga personalkostnader. Dessutom tillkommer alla andra fasta och rörliga kostnader för att upprätthålla en kontorsorganisation som krävs av domstolar, myndigheter och Advokatsamfundet. Dessutom är nettovinsten inte särskilt stor och ska enligt min mening inte vara det, eftersom jag anser att den ska komma personalen till godo.så är tillvaron för en liten humanjuridisk byrå.

Utredningen “En översyn av statens utgifter för vissa rättsliga biträden” kommer, liksom klienternas intressen, att bevakas av Advokatsamfundets chefsjurist. Som Generalsekreteraren Ann Ramberg säger, problemet är inte att advokater arbetar för mycket i onödan, utan att de inte ersätts för det arbete de utför.

Det förutsätts att en advokat ska vara så mycket mer än ett rättsligt biträde. Att möta en människa i kris innebär att man inte bara behöver ha juridiska, utan också psykologiska kunskaper. Det krävs att man kan möta klienten med empati och att man gör det med fingertoppskänsla. Mycket av detta arbete utförs pro bono, eftersom domstolar och myndigheter inte anser att det är juridiskt, utan kurativt, trots att det är en förutsättning för att få klientens förtroende och tillit.

Vad gäller rättssäkerheten, om möjligheterna till att få ekonomiskt stöd för rättsligt biträde minskar, kan sägas att det redan idag kan vara svårt för enskilda att dras in i en rättslig process. Många upplever att självrisken, som ska betalas om man har Rättsskydd, eller rättshjälpsavgiften blir mycket ekonomiskt betungande. Många hamnar hos Kronofogden för att man inte kan betala. Med ytterligare försämringar riskerar vi att hamna i en situation där endast de bäst bemedlade kan driva rättsprocesser. Enligt min mening är det närmast en mänsklig rättighet att alla har samma möjlighet att på ett jämställt sätt kunna få sin sak rättsligt prövad och att få hjälp av ett juridiskt ombud.

För människor som av en eller annan anledning hamnar i en rättsprocess, oavsett om det är p g a att de är brottsoffer, misstänkta eller en tvist som de oförskyllt dragits in i kan det vara det mest dramatiska de råkar ut för i livet. Resultatet kan också bli förödande, med konsekvenser som kan bli avgörande för lång tid, ibland för resten av livet. Om staten fråntar eller försämrar deras möjligheter att hävda sin rätt, blir de dubbelt drabbade och dubbelt svikna.

Vi får hoppas att utredaren, lagman K-G Ekeberg, genomför sin utredning med ett empatiskt och humanistiskt synsätt. Utredningen ska vara klar den 31 oktober 2013.

Advokat Ewa Wressmark