Kameradrönare – olaglig övervakning eller renodlat fritidsnöje?

I takt med att digitala medier har utvecklats, har nya moderna metoder för fotografering och filmning tagits i bruk. En av dessa är kameradrönare, ett obemannat luftfartyg som först användes för militära syften och övervakning. På senare tid har de använts allt mer flitigt, av både kommersiella aktörer och privatpersoner. Detta har i sin tur lett till dilemman, som ofta sker när juridik möter ny teknik, rörande ifall de flygande fotoapparaterna kan göra sig skyldiga till olaglig kameraövervakning.

Utgångspunkten är att kameraövervakning där allmänheten har tillträde kräver tillstånd, enligt 8 § kameraövervakningslagen (2013:460). Detta gäller i de flesta fall drönare, då de kan ta foton från höga avstånd. Högsta förvaltningsdomstolen slog även fast detta i en dom från den 21 oktober 2016.[1] Domen ledde till kritik från många håll, inte minst fotoföretag och fotografer och innebar de som ville flyga med drönare, oavsett om kameran var avstängd eller inte, först var tvungna att få tillstånd från Länsstyrelsen. Detta kunde dröja nästan ett halvår på grund av långa handläggningstider och en anmälningsavgift medföljde.

Reaktionen föranledde ett lagförslag från regeringen där det föreslogs att företag och privat-personer inte behöver ansöka om tillstånd för kameraövervakning.[2] Förslaget röstades igenom den 20 juni 2017 av riksdagen och började gälla den 1 augusti 2017. Det kommer fortfarande krävas tillstånd för viss flygning, som nära flygplatser och ifall man tjänar pengar på flygningen eller gör det på uppdrag åt någon annan. Man får då ansöka om tillstånd hos flygplatserna respektive Transportstyrelsen. Ifall man avser att tillgängliggöra bilder som avslöjar geografisk information krävs spridningstillstånd från Lantmäteriet och i vissa fall Sjöfartsverket.[3]

Den nya lagen innebär visserligen att kameraövervakningslagen inte blir tillämplig för de som använder drönare, men däremot måste de följa personuppgiftslagen istället. Då måste all filmning upphöra ifall det kan anses vara kränkande för fysiska personer. Det svåra blir att göra en sådan bedömning då det inte finns någon definition. Då får den som använder sig av drönare själv avgöra ifall materialet kan tänkas inträkta på någons privata sfär. Omständigheter som är viktiga att ha i åtanke är syftet, tidslängden och omfattningen av materialet. Datainspektionen ger vägledning och säger att filmning nära badstränder, människors hem och trädgård kan utgöra kränkning. Anses man ha kränkt någons integritet kan man straffas enligt 49 § personuppgifts-lagen (1998:204).

Slutsatsen blir alltså att även om du som privatperson har rätt att flyga med drönare utan att behöva söka tillstånd så är det inte helt fritt fram. Det krävs att du filmar med gott omdöme och vidtar åtgärder för att inte ta potentiellt känsliga bilder av människor där de riskerar att kunna bli identifierade.

Nilo Masroor, jur stud/praktikant

Har du frågor eller funderingar på detta blogginlägg är du välkommen att mejla till info@limhamnsjuristen.se

Referenser
Prop. 2016/17:182. (2017). Kameraövervakningslagen och möjligheterna att använda drönare för berättigade ändamål. Stockholm: Justitiedepartementet

Fotografering från drönare. Länsstyrelsen http://www.lansstyrelsen.se/Stockholm/Sv/manniska-och-samhalle/kameraovervakning/Pages/dronare.aspx

Nya regler för drönare från 1 augusti. Datainspektionen http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2017/nya-regler-for-dronare-fran-1-augusti/

[1] HFD 2016 mål nr 78-16

[2] Prop. 2016/17:182

[3] http://www.lansstyrelsen.se/Stockholm/Sv/manniska-och-samhalle/kameraovervakning/Pages/dronare.aspx

Vår unika allemansrätt

Genom Allemansrätten har vi alla tillgång till och får vistas i vår fantastiska svenska fantastisk natur. Trots att Allemansrätten är känd både inom och utom Sveriges gränser, så råder det också stor osäkerhet och okunskap om vad som gäller.

Sedan 1994 har Allemansrätten stöd i en av våra grundlagar (2 kap. 15 § Regeringsformen) där det anges att alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Allemansrätten är emellertid inte någon lag, utan stödjer sig på en mångårig sedvänja.

De grundläggande reglerna för Allemansrätten är att var och en av oss har rätt att använda någon annans fastighet – alltså mark och vatten – t ex genom att färdas över och beträda den, åtminstone till fots, och t o m under en kortare tid uppehålla sig där, t ex tälta. Det är emellertid en frihet under ansvar och man får inte använda någon annans mark så att den som äger marken eller som bor där drabbas av olägenhet eller skada. Man talar om hemfrid.

Några saker man ska tänka på när det gäller Allemansrätten är:

  • Man får gå i land från båt, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, dvs. område nära hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda.
  • Man får tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför en tomt.
  • Cykla får man göra både på enskilda vägar och ute i naturen, dock inte på odlingar, skogsplanteringar och i växande gröda.
  • Hunden får man gärna ha med sig i naturen, men under perioden den 1 mars till den 20 augusti ska man hålla extra stor uppsikt över hunden när man är ute i naturen. Hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt (16 § lag om tillsyn över hundar och katter).
  • Jakt och fiske ingår inte i Allemansrätten. Däremot får man fiska från brygga som ligger utanför tomt, men tänk på att det kan finnas krav på fiskekort. Man får inte hindra, försvåra eller störa jakt och fiske.
  • Man får plocka blommor, bär och svamp, men tänk på att vissa växter är fridlysta och inte får plockas.
  • En markägare får inte sätta upp stängsel, privata skyltar o dyl för att stänga ute andra människor från mark där Allemansrätten gäller.
  • Tälta får man gör något enstaka dygn (2-3 nätter) utan markägarens tillstånd, men det är naturligtvis bäst att alltid fråga först.
  • Allemansrätten gäller även i tätorternas grönområden, men det kan finnas lokala ordningsföreskrifter som t ex begränsar var man får cykla eller rasta sin hund.

Grundregeln för att vistas i naturen enligt Allemansrätten är att inte störa och inte förstöra.

Vill man läsa mer om Allemansrätten kan man gå in på Naturvårdsverkets hemsida under www.allemansrätten.se.

När får man klippa grannens växtlighet?

Många känner inte till vad man får och inte får göra när grannens växtlighet upplevs som störande på ett eller annat sätt.

För det första är det viktigt att gå och tala med sin granne. Att kommunicera med varandra och komma fram till något samförstånd och att ta och ge hindrar många grannfejder från att överhuvudtaget uppstå. Det finns några lagregler som man kan använda sig av i sammanhanget. Två finns i Jordabalken (JB).

Så här lyder 3 kap 1 § JB:
Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skälig hänsyn till omgivningen.

Och 3 kap 2 § JB säger så här:
Tränger rot eller gren in på fastighet från område intill denna och medför detta olägenhet för fastighetens ägare, får denne taga bort roten eller grenen. Områdets ägare skall dock beredas tillfälle att själv utföra åtgärden, om denna kan befaras medföra skada av betydelse för honom.

Det finns också bestämmelser i Miljöbalken och i Plan- och bygglagen som man kan hänvisa till.

I 17 § Plan- och bygglagen sägs att:
Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick.

Man får alltså ta bort sådant som hänger/tränger in över tomtgränsen. Det kanske emellertid är så att om man tar bort den där trädroten så riskerar man att skada trädet och då ska man ge grannen möjlighet att själv ta bort det som grannen anser är en olägenhet. Man ska också veta att om trädet skulle dö när du tar bort grenar och rötter då kan du bli ersättningsskyldig. Man får dessutom bara ta bort grenar och rötter och inte ge sig på att såga i stammen på trädet. Det gäller således att handla med sunt förnuft.

Det bästa för grannsämjan är att komma överens med grannen om vad som ska göras.

Om det finns/växer träd på grannens tomt som skymmer utsikten eller tar bort kvällssolen, kan du inte göra så mycket, om inte grannen är intresserad av att själv beskära eller fälla sitt träd. Skuggar grannens växtlighet helt din uteplats och är en betydande olägenhet, kan man emellertid väcka talan och begära att grannen ska ansa sina träd/buskar. Man hänvisar då till 3 kap 1 § JB som säger att man ska ta skälig hänsyn till sin omgivning när man använder den egna tomten.

Om det skulle gå så illa att grannens träd faller ned och skadar din egendom så kan grannen bli skadeståndsskyldig mot dig. Om grannens häck får växa sig hög och skymmer sikten för dig vid din utfart då får du också klippa ner den till lämplig höjd, men inte förrän du gett grannen möjlighet att själv klippa.

Åldersbedömningar i asylärenden

Hur ska man som offentligt biträde, med klientens bästa i fokus, ställa sig till möjligheten att begära åldersbedömning för en klient när Advokatsamfundet avråder, Migrationsverket flaggar för att det ska ske genom det offentliga biträdet och det inte finns några säkra vetenskapliga metoder för sådana bedömningar?

Hur svårt är det att skriva testamente? – eller; Att få sin sista vilja genomförd som det var tänkt!

Att hasta igenom ett testamente kan få konsekvenser som man inte har tänkt sig. Det kan i längden bli kostsamt att välja en billig ”gör-det-själv-lösning”, i stället för att vända sig till en advokat eller jurist. Vid en personlig konsultation kan man få svara på sina frågor och få ett testamente som uppfyller de önskningar man har.

Vad händer med ditt Facebookkonto när du dör?

Att vara aktiv på sociala medier medan man är i livet, kan innebära mycket problem och huvudbry för dina anhöriga när man går bort. Vet de anhöriga vad du skulle vilja med dina olika engagemang på sociala medier? Vill ni samma sak? Hur säkerställer du att det är din vilja som får råda? Det är viktigt att du har förberett ditt digitala liv också efter döden och att din omgivning vet vad de ska göra.

Förtroende för rättsväsendet?

Förtroende för rättsväsendet och dess företrädare.
Kan vår klienter känna förtroende för rättsväsendet och dess företrädare efter alla ”skandaler” som kommit fram i ljuset den senaste tiden? Nämndemän som uttalar sig rasistiskt, begår brott osv. Är det de som ska döma de åtalade? Hur påverkar nämndemännens politiska åskådning dem i deras dömande verksamhet?

Är kraven för erhållande av uppehållskort i Sverige skäliga?

Av 3 a kap. 3 § 1-4 utlänningslagen (2005:716) följer att en EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon är arbetstagare, egen företagare, har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, är studerande eller har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning. För studerande med tillräckliga tillgångar tillkommer krav på en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Av 3 a kap. 4 § utlänningslagen följer att en familjemedlem till en EES-medborgare med uppehållsrätt också har uppehållsrätt. För en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare och som har uppehållsrätt utfärdas uppehållskort. Vem som avses med familjemedlem framgår av 3 a kap. 2 § utlänningslagen.

Vidare skall både EES- medborgare och familjemedlemmar som inte är EES-medborgare kunna visa upp ett intyg om att han eller hon omfattas av socialförsäkringssystemet i sitt hemland. Detta skall vara styrkt genom specifika blanketter eller genom en kopia på europeiskt sjukförsäkringskort.

Om man inte kan uppvisa ett intyg om att man själv eller ens familjemedlem omfattas av socialförsäkringssystemet i hemlandet godtar Migrationsverket att man visar upp att man har en privat heltäckande sjukförsäkring tecknad i Sverige. Rekvisitet ”heltäckande” innebär att försäkringen ska täcka kostnader för såväl akut sjukvård som annan sjukvård samt sjukhusvistelse, medicinering, rehabilitering och eventuell hemtransport av medicinska skäl. Försäkringen ska vara giltig under hela vistelsetiden i Sverige.

Svensk lagstiftning backas upp av EU-regler genom riktlinjer som Europakommissionen givit ut för tolkning av rörlighetsdirektivets bestämmelser (Communication from the Commission to the European Parliament and the Council on the Council on guidance for better transposition and application of Directive 2004/38/EC on the right of citizens of the Union and their family members and reside freely within the territory of the Member States. COM/2009/0313). Enligt dessa riktlinjer ska den giltiga sjukförsäkringen vara heltäckande. Detta krav föreligger i syfte att undvika att den mottagande EES- statens offentliga socialförsäkringssystem åläggs en finansiell börda.  Den mottagande EES-staten åläggs att göra en avvägning mellan behovet av att skydda sina offentliga finanser och hänsyn till att kravet på sjukförsäkring ska vara proportionerligt mot individens rätt till fri rörlighet.

I mitt yrke möter jag ofta klienter som är bosatta i Sverige och innehar uppehållsrätt här i landet, som i sin tur vill få hit någon familjemedlem från ett annat land. De flesta länder har ett fungerande socialförsäkringssystem där det är möjligt att teckna en heltäckande sjukförsäkring och därmed uppfyller de relevanta svenska reglerna och EU-reglerna. Men det finns länder där det är svårare att teckna en sådan försäkring och det hela sätts på sin spets då det i praktiken är omöjligt för denna familjemedlem att få ett svenskt försäkringsbolag att gå med på att teckna en heltäckande sjukförsäkring för en icke i Sverige bosatt person.

Här uppkommer en intressant frågeställning: Är det ens möjligt för en person utan svenskt personnummer och familjemedlem till en EES-medborgare att uppfylla de EU:s riktlinjer samt de svenska lagregler i Utlänningslagen som upprättats som krav för att erhålla ett svenskt uppehållskort?

Jag skulle efter att ha undersökt frågan noggrant svara nej på den frågan i vissa specifika fall. Vi tänker oss scenariot att ett barn är kvar i ett land, medan föräldrarna finns i Sverige och har erhållit ett uppehållskort. Barnet finns i ett land som inte har ett fungerande socialförsäkringssystem vilket medför att det i praktiken är omöjligt att teckna en heltäckande sjukvårdsförsäkring för detta barn. Då är den möjligheten ute ur spel, vilket för oss till möjligheten att teckna en heltäckande försäkring via något av de svenska försäkringsbolagen.

Efter kontakt med de flesta av de stora försäkringsbolagen här i Sverige i syfte att höra om det skulle finnas en möjlighet att teckna en försäkring som uppfyller de relevanta lagreglerna i ärendet, får jag exakt samma svar av alla försäkringsbolagen, nämligen att de inte kan erbjuda en heltäckande försäkring för en person utan svenskt personnummer.

Enligt bestämmelser ska försäkringen vara heltäckande vilket innefattar befintliga sjukdomar, vilket i sin tur skapar frågan: Vilket försäkringsbolag skulle erbjuda en sjukförsäkring till en person bosatt i Sverige för sjukdomar som redan finns där vid tiden för tecknande av försäkringsavtalet? Inget, är svaret. Än mindre skulle ett svenskt försäkringsbolag erbjuda det till en person bosatt utanför Sverige och utan svenskt personnummer, eftersom det i praktiken är väldigt svårt för försäkringsbolagen att ta in journaler eller göra andra nödvändiga bedömningar för att kunna godkänna en heltäckande sjukförsäkring.

Familjemedlemmen till en EES-medborgare som vill kunna återförenas med sin familj sätts i en situation som blir omöjlig att lösa. Situationen blir ännu mera påtaglig när det är ett barn som i vårt exempel som blir utsatt och inte får träffa sina föräldrar på ibland flera år.

Vid kontakt med Migrationsverket i syfte att klargöra vad som egentligen gäller, bekräftas det tydligt av myndigheten att det är individuella prövningar som gäller. Men att det i praktiken är mycket svårt att få ett uppehållskort om man som sökande inte har en heltäckande sjukvårdsförsäkring som täcker befintliga sjukdomar och att den största del av alla sökande får avslag på sin ansökan med denna anledning som grund.

Om Migrationsverket finner att sökande inte har en heltäckande sjukförsäkring går Migrationsverket inte vidare och prövar om förutsättningarna i övrigt är sådana att uppehållskort kan beviljas, därmed avslår man hela ansökan.

Jag anser att då det inte existerar någon möjlighet att tillmötesgå de krav vad gäller heltäckande sjukförsäkring som satts upp för att kunna få erhålla ett svenskt uppehållskort, måste det anses att sökande gjort vad han eller hon kunnat för att hjälpa till med att klarlägga grunderna för ansökan och att försökt visa att uppehållsrätt föreligger och att de krav som efterfrågas är oskäliga i förhållande till möjligheterna att uppfylla kraven.

De svenska och europeiska rättsreglerna borde göra det lättare för sökande att uppfylla de riktlinjer som är satta för att uppnå kraven. Även försäkringsbolagen i Sverige står inför en svår situation. De vill kunna erbjuda kunderna det som efterfrågas, men samtidigt är det ett enormt ansvar att ta på sig som försäkringsbolag att teckna någon som försäkringstagare för en sjukdom som redan finns vid avtalets ingående.

Jag hoppas på att Migrationsverket inser sin betydande roll i denna fråga och lyfter problemet så att en förändring av riktlinjerna kan ske. Än så länge har inget sådant initiativ tagits eller ens vilja visats att bemöta problematiken.

Skrivet av Gabriella Milunovic