Asylprocessen är ett lotteri för hbtq-personer

Rubriken Asyl ett lotteri för hbtq-personer kunde läsas för ett tag sedan i samband med starten av den artonde prideparaden i Stockholm och det var RFSL som lyfte frågan.

Det är känt för såväl Migrationsverket som för oss som förordnas som offentliga biträden att i många länder riskerar homosexuella förföljelse, misshandel, fängelse och ibland även dödsstraff.

I artikeln som kunde läsas i Sydsvenskan den 27 juli 2015 menar RFSL att asylprocessen för många som söker asyl p.g.a. sin sexuella läggning inte är rättssäker, bl.a. eftersom det är för svårt för många att göra sin homosexualitet eller könstillhörighet sannolik för Migrationsverkets tjänstemän. Detta beror, enligt RFSL, på att man använder sig av alltför stereotypa föreställningar om hur man ska vara, känna och tänka när man är homosexuell. RFSL menar att det är svårt för en asylsökande att övertyga Migrationsverket om sin sexuella läggning.

Migrationsverkets rättschef har ett i rättsligt ställningstagande från januari 2011 slagit fast att de centrala frågorna vid bedömningen av dessa ärenden är:

  • Hur den sökande kommer att manifestera sin tillhörighet till gruppen vid ett återvändande. och
  • Hur andra (både privat och offentligt) kommer att agera på detta förhållningssätt.

Migrationsverket får inte i sin bedömning kräva att den person som gör sannolikt att han vid ett återvändande offentligt visar sin sexuella läggning istället väljer ett diskret levnadssätt, dvs. man ska inte behöva dölja sin sexuella läggning. Väljer man emellertid själv ett diskret levnadssätt ska Migrationsverket utreda orsaken till detta val.

Om orsaken är att det är så han/hon önskar att leva eller att det beror på grund av socialt tryck ska ansökan avslås. Om – å andra sidan – orsaken är att han/hon riskerar en konkret skyddsgrundande förföljelse ska detta godtas.

För att tillerkännas flyktingstatus ställs krav att fruktan för förföljelse skall vara välgrundad, dvs. att fruktan skall ha fog för sig. När Migrationsverket prövar asylskälen ska en bedömning av risken för att sökanden kan komma att utsättas för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet göras. Både förhållandena i hemlandet och den enskildes personliga förhållanden skall vägas in i denna bedömning. Om en person i hemlandet har levt på ett sätt som minimerat risken för förföljelse kan denna omständighet ha betydelse vid riskbedömningen. Det hindrar dock inte att den enskilde skall anses tillhöra samhällsgruppen och det får aldrig krävas att personen i fråga skall göra avkall på en sådan grundläggande egenskap vid ett återvändande.

Även om förföljelsen sker inom den privata sfären kan den anses vara grund för flyktingskap beroende på de motiv som ligger bakom statens oförmåga eller ovilja att ge skydd. Om en person, som riskerar att bli utsatt av enskilda för förföljelse, vägras skydd av myndigheterna i hemlandet p.g.a. rådande politiska, sociala, religiösa eller kulturella strukturer, så kan personen i fråga anses vara flykting.

I korthet innebär den av rättschefen rekommenderade metoden följande.

  1. Den sökande ska göra sannolikt att han eller hon tillhör en grupp, eller i sitt hemland anses tillhöra en grupp, som riskerar förföljelse på grund av sexuell läggning.
  2. Utifrån den landinformation som Migrationsverket har ska klargöras om;
    1. gruppen i personens hemland är utsatt för övergrepp som till sin natur och sin omfattning utgör skyddsgrundande förföljelse och
    2. om den aktuella gruppen kan få ett effektivt skydd av myndigheter eller annan organisation.
  3. Den sökande ska sedan göra sannolikt att han/hon i hemlandet drabbats av förföljelse eller skyddsgrundande behandling och om den sökande i så fall försökt få skydd av myndigheterna. Här gör rättschefen ett observandum, nämligen att det inte ska ställas krav på att personen redan utsatts för förföljelse. Redan upplevd förföljelse kan indikera en framtida risk.
  4. Nästa fråga är hur den sökande kommer att manifestera sin tillhörighet till gruppen vid ett återvändande.
  5. Om den sökande gör sannolikt att han/hon kommer att välja att offentligt visa sin tillhörighet till samhällsgruppen ska Migrationsverket bedöma hur andra (både privat och offentligt) kommer att agera på detta förhållningssätt.
  6. Om det kan fastställas att den sökande kommer att välja en diskret tillvaro och att orsaken till detta är att han/hon gör detta p.g.a. det sociala trycket, t ex från familj och vänner eller arbetskamrater, anses personen inte vara i behov av skydd.
  7. Om – å andra sidan – det kan fastställas att orsaken till att den sökande kommer att välja en diskret tillvaro är att han/hon riskerar en konkret förföljelse måste det bedömas som att rädslan är välgrundad.
  8. Slutligen ska det bedömas om det finns ett myndighetsskydd att få vid ett återvändande till hemorten eller om det finns ett internflyktsalternativ inom hemlandet.

Det är alltså så mycket mer än att man ska göra sin sexuella läggning sannolik som ska bedömas i dessa ärenden.

Som offentligt biträde uppfattar jag inte att det stora problemet ligger i att gör sin sexuella läggning sannolik, utan att kunna visa att man i hemlandet riskerar att blir utsatt för flyktinggrundande förföljelse p.g.a. den sexuella läggningen. Det är också här som bedömningarna riskerar att bli godtyckliga.

Jag kan ta ett exempel där i två snarlika fall Migrationsverket gjorde helt olika bedömningar. Det var dessutom samma asylbyrå som gjorde de olika bedömningarna. De sökande kom från samma land, de hade i båda fallen blivit utsatta för förföljelse, misshandel och trakasserier p.g.a. sin homosexualitet. I det ena fallet hade den sökande försök att polisanmäla vid ett flertal tillfällen, men varje gång blivit hånad av polisen och gavs inte någon hjälp. I det andra fallet försökte den sökande polisanmäla vid ett tillfälle och råkade ut för samma behandling från polisens sida. Därefter gjordes inte fler polisanmälningar eftersom resultatet skulle bli det samma och dessutom fanns risk även för fysiska trakasserier från polisens sida. I det första fallet beviljades den sökande permanent uppehållstillstånd och flyktingförklaring. I det andra fallet avslogs asylansökan, med motiveringen att förföljelsen inte var av tillräcklig omfattning och intensitet. Migrationsverket menar således, så som det får tolkas, att den sökande skulle ha utsatt sig för långt fler risker t ex risk att bli ytterligare misshandlad.

Man kan verkligen undra hur Migrationsverket framåtsyftande bedömning fungerar när man med kort tid mellan besluten, med samma landinformation tillgänglig och med två väldigt likartade berättelser kan komma fram till så helt olika beslut. Det ska noteras att det inte i något av fallen har ifrågasatts de sökandes trovärdighet. De anses båda ha gjort sin sexuella läggning sannolik. Inte heller har ifrågasatts att de varit utsatta för det som de har påstått.

Särskilt kan man ställa sig undrande till hur de olika beslutsfattarna förhåller sig till rättschefens observandum, att det inte ska ställas krav på att personen redan utsatts för förföljelse, utan att det räcker med en upplevd sådan.

Nej asylprocessen är många gånger en rysk roulett, där det uppenbarligen har betydelse vilken handläggare och vilken beslutsfattare ärendet hamnar hos. Har du tur drar du vinstlotten och får skydd mot den förföljelse som myndigheterna i hemlandet inte kan eller vill skydda dig emot. Har du otur ligger det en kula i loppet på revolvern och du blir utvisad till en oviss framtid där du t o m riskerar ditt liv eftersom det inte finns något myndighetsskydd för dig.