Migrationsprocessens strategier riskerar att skapa icke fria och oberoende offentliga biträden.

Att arbeta som ett offentligt biträde för personer som söker asyl i Sverige är en oerhörd ära som bör förvaltas på bästa möjliga sätt. Att anförtros en människas liv, som det i många fall innebär att företräda en asylsökanden är inte bara ett privilegium utan det medför också ett oerhört ansvar för den uppgift man förordnats för att bevaka, nämligen den asylsökandens möjlighet att beredas skydd i Sverige, i enlighet med utlänningslagen.

Biträdets roll är enligt advokatsamfundets etiska regler att stå fri och oberoende i sin yrkesövning i förhållande till sin motpart. Ett biträde skall med nit och omsorg tillgodose sin klients intressen oaktat det obehag detta kan medföra. Lojaliteten till klienten är det viktigast för en advokat och dennes biträdande jurister.
Asylsökanden skall, om det inte är uppenbart obehövligt, erhålla ett offentligt biträde som för deras talan. Det är Migrationsverkets egna handläggare som förordnar viket offentligt biträde som utses i visst ärende. Dvs vem som skall få äran att biträda den asylsökanden  i dennes ytterst svåra situation. Biträdet blir Migrationsverkets motpart i denna process. Den nuvarande ordningen innebär att det är Migrationsverkets egna handläggare som utser sina motparter i asylprocessen. Ett biträde som med nit och omsorg bevakar sin klients intressen kan upplevas som besvärlig och riskerar därmed att inte förordnas i samma utsträckning som biträden som är mer inställsamma och följsamma till Migrationsverkets handläggare och deras intressen. Migrationsverket har en lista på biträden som inte anses lämpliga att förordna Ett biträde har endast rätt att få veta om de finns uppställda på denna lista, men motiveringen och möjlighet att överklaga detta beslut finns inte. Det innebär att det biträde som upptas på denna s k svarta lista aldrig kommer få möjlighet att försvara sig mot de anklagelse som riktats mot dem, vilket innebär att det föreligger en stor risk för att biträden godtyckligt kan bedömas som olämpliga  för förordnanden, utan rättslig/saklig grund här till. JO har kritiserat Migrationsverket i denna del så sent som under år 2010. Någon förändring i denna del har, trots JO:s kritik, inte genomförts.
Migrationsverkets handläggare utser inte bara sin egen motpart, utan är också de som skall bedöma om de åtgärder som biträdet företagit varit skäliga eller inte ur ett kostnadsperspektiv. För närvarande utgår ersättningen för det offentliga biträdet i enlighet med domstolsverkets timkostnadsnorm.
Det är min erfarenhet att det i dag råder sådana brister i asylprocessen att ett biträde inte med nit och omsorg kan tillgodose sin klients intressen på det sätt som advokatsamfundets etiska regler kräver utan att göra en ekonomisk förlust. Detta eftersom biträdena inte ersätts för det faktiska arbete som asylärendena kräver. Biträdena får slåss för rätten till ersättning för det arbete som de de facto lagt ner i sina ärenden. Såväl Migrationsverket som migrationsdomstolarna har intagit en nitisk inställning i att godtyckligt, enligt min mening, skära i kostnadsräkningarna för biträdena. Deras beslutsmotivering är ofta standardiserade och visar inte konkret vilken del i kostnadsräkningen som inte varit skälig.. Detta medför att deras beslut blir näst intill omöjliga att bemöta och överklaga. Uttryck som begärd ersättning anses icke skälig på grund av ärendets art och omfattning är vanligt förekommande.
Det är min uppfattning att Migrationsverket/Migrationsdomstolen, mer eller mindre medvetet, har funnit strategier för att kontrollera de offentliga biträdena genom att inte ersätta dem för det arbete som de utför, inte förordna de biträden som kan uppfattas som besvärliga kanske för att de bevakar sina klienters intressen i för hög grad och genom att ha en svart lista där biträden som inte rättar sig i Migrationsverkets led riskerar att hamnar utan möjlighet till rättelse. Avgörande för de asylsökande är givetvis att de har tillgång till erfarna och kvalificerade offentliga biträden i ärenden som kan vara av livsavgörande betydelse för dem. Den asylsökanden har rätt till ett biträde som är fritt och oberoende och som arbetar enligt advokatsamfundets etiska regler.

Dagens asylprocess tillvara tar inte dessa rättigheter och resultatet blir att de mest kvalificerade och erfarna biträdena väljer bort utlänningsärenden till förmån för de ärenden som genererar intäkter i advokatbyrån och där man får ersättning för det arbete som de facto läggs ner för klientens räkning.
Jur kand Canela Skyfacos