Ibland händer sådant som vi inte vill ska hända, t.ex att man blir oförmögen att själv fatta beslut och agera när det gäller egna medel eller sörja för sitt eget välbefinnande t.ex för att man blivit dement, fått en hjärnskada eller liknande. Detta kan du planera för innan det händer genom att skriva en sk framtidsfullmakt.
Kategori: Allmän juridik
DOKUMENTATION SOM RÄTTSLIG PREVENTION eller FÖREBYGGANDE ”HÄLSOVÅRD” INOM JURIDIKEN
Vi som till dagligdags arbetar med juridik får efterhand en viss blick för vad som kan ställa till med rättsliga problem i den mänskliga tillvaron, vare sig det handlar om oss som privatpersoner eller som företagare eller företag. Därför är vår rådgivande verksamhet ofta inriktad på att hjälpa våra klienter att förebygga denna typ av problem – livet är tillräckligt snärjigt utan att vi dessutom ska behöva råka in i rättstvister av olika slag. Ett bra – och förhållandevis enkelt – sätt att förebygga uppkomsten av rättsliga bekymmer är att se till att man har ”klara papper” i form av ett skriftligt avtal som reglerar det som är väsentligt för oss i olika avseenden. I privatlivet kan det röra sig om äktenskapsförord, testamente, bodelning eller avtal om utövande av vårdanden om barn m m. I näringslivet (och för all del ofta också i det privata) kan det röra sig om anställningsavtal, köpeavtal, hyresavtal och samarbetsavtal m m – det finns mängder av företeelser och situationer som rymmer intressemotsättningar, och därmed en potential till oenighet, mellan de involverade. Denna risk för att det längre fram eventuellt skall uppkomma kontroverser gör man därför bäst i att ”neutralisera” genom att befästa en ingången överenskommelse på ett för alla inblandade klart och tydligt sätt. Man dokumenterar det man har kommit överens om genom att skriva ett kontrakt.
Tvister kan uppkomma av en mängd olika orsaker. En inte alls ovanlig anledning är att parterna har missförstått varandra. En annan är att någon av parterna har glömt bort (delar av) vad man kom överens om. Ibland visar det sig att man, när man kom överens, förbisåg att reglera vad som skulle gälla i något avseende som senare visar sig vara väsentligt för åtminstone en av parterna. I vissa fall kan man till och med få intrycket att en av parterna inte längre har för avsikt att uppfylla sin del av den överenskommelse som man en gång ingick på grund av att vederbörande har ångrat sig. Kanske har han (eller hon) plötsligt kommit till insikt om att avtalet inte alls är så förmånligt för honom som han först trodde. En sådan part kan därför komma att förneka att ett avtal överhuvudtaget har ingåtts, eller i vart fall att avtalet har det innehåll som Du och jag hävdar. Har man emellertid skrivit ner vad man var överens om när avtalet ingicks så uppnår man fördelen av att man aldrig behöver bli oense om att man en gång i tiden faktiskt var överens. Att sätta sig och skriva ner en överenskommelse tvingar en dessutom till att klä det man har kommit överens om i ord, vilket ofta underlättar för båda parter att se klarare och tänka till om vad som gäller. Om en avtalspart verkligen är angelägen om att träta, så kan man visserligen ibland tvista även om ett skriftligt avtal – inget är omöjligt i denna värld. I allmänhet så gör dock blotta existensen av ett sådant avtal att utrymmet för att ”bråka” blir betydligt mindre, och att risken för att den som börjar bråka därmed skall misslyckas med sina avsikter blir större.
Vad som ibland kan förvåna oss som arbetar professionellt med denna typ av frågor är faktiskt att det inte händer ännu oftare att parter förnekar muntliga avtal, och att inte ännu fler tvister om ingångna avtals innehåll uppkommer, eftersom vi kan se att det fortfarande är mycket vanligt med muntliga överenskommelser även rörande viktiga och värdefulla affärstransaktioner och mellanhavanden.
Vad kan man då göra om man skulle råka i tvist rörande ett muntligt avtal? Är det helt kört om man inte har motpartens underskrift på ett kontrakt? Nja; det beror allt på vad tvisten handlar om. I många fall så kan det finnas andra sätt att bevisa att ett avtal har ingåtts än att visa upp ett av båda parter undertecknat avtal. I svensk rätt tillämpas principen om fri bevisprövning, vilket betyder att allt som har relevans för saken kan åberopas som bevisning. En viktig faktor kan vara om parterna har hunnit börja tillämpa avtalet, dvs om man har påbörjat utväxlingen av avtalsprestationerna. Om en arbetsgivare förnekar att en viss person har varit anställd, så kan det ibland räcka att visa på att arbetsgivaren har betalat ut lön till arbetstagaren för att spräcka den invändningen. Om en kund förnekar att han har fått en leverans, så kan en av mottagaren undertecknad följesedel göra underverk – såvida man inte rent av fysiskt kan belägga att det levererade finns hos motparten. Om tvisten handlar om oenighet om ett muntligt avtals innehåll, så kan även vittnesbevisning vara användbar. Om det t ex finns fler personer som var närvarande när avtalet ingicks, så kan deras uppgifter vara avgörande i en eventuell rättstvist. Man kan även forska efter olika slag av indirekt bevisning. Ett i många fall användbart bevismedel är korrespondens mellan parterna – finns det brev eller e-mailkorrespondens som har föregått överenskommelsen? Till och med sms-konversationer kan i vissa fall ha ett förklaringsvärde.
Om Du kommer till mig med en avtalstvist så kommer min första fråga till Dig att vara: Finns det något skriftligt underlag? Dokumentation som visar vad som har hänt? Anledningen till detta är självfallet att det som är skrivet oftast är beständigt. Och domstolar ÄLSKAR skriftlig bevisning! Ett muntligt uttalande är i de flesta fall borta när talaren väl har stängt munnen, men har någon skickat ett brev eller ett e-mail, så är det svårt att i efterhand ändra dess innehåll eller än mindre förneka dess existens. Skriftlig bevisning brukar därför anses ha ett högt bevisvärde. (Och – handen på hjärtat: Du betalar väl aldrig något kontant utan att se till så Du får ett KVITTO? Den som någon gång har tvingats betala samma skuld två gånger gör troligtvis aldrig om misstaget att betala något utan att få ett kvitto!).
Det råd som jag brukar ge till mina klienter är att alltid spara det skriftliga underlag som kan ha utväxlats om en ingången affärsöverenskommelse. Och då menar jag allt! Och om Du trots allt ingår avtalet per telefon eller genom ett handslag, så se till att själv skapa ett skriftligt underlag om den ingångna överenskommelsen! Detta kan Du göra t ex genom att omedelbart efter samtalet konfirmera avtalet genom att skicka ett e-mail där Du bekräftar att Ni har ingått en överenskommelse, och dess huvudsakliga innehåll. Typexemplet är e-mailet där Du skriver: ”Hej Pelle! Tack för Din telefonbeställning för en stund sedan. Vill bara bekräfta vår muntliga överenskommelse om att vi på torsdag senast kl 08:00 skall leverera 150 m³ grus av kvaliteten XYZ till Er anläggning på QR-gatan, för en kostnad om WWW kronor/m³”. Detta e-meddelande skickar Du självklart till Pelle med både mottagnings- och läs-kvittens! Och om Pelle i den efterföljande rättegången skulle förneka att något sådant avtal har ingåtts, så kan Du vara förvissad om att han kommer att få ganska så svårt att förklara varför han inte reagerade på Ditt e-mail och uppmärksammade Dig på att Du måste ha missförstått honom. (Särskilt om Du dessutom kan visa att Du har levererat gruset, och att Pelle har tagit emot leveransen utan att protestera, och sedan även har använt det i sin verksamhet).
Erfarenheten visar att det som oftast ger upphov till tvister inte är (enbart) själva juridiken. Som Ni förstår av det jag skriver här ovan så brukar det istället vara oenighet om vad som egentligen har hänt eller blivit sagt. Och då brukar parterna (och deras jurister) vara överens om att om händelseförloppet har varit det som parten A påstår, så skall A vinna processen, och om det har gått till så som B påstår, så skall denne vinna. Det centrala blir då inte juridiken, utan bevisningen om vad det var som hände. Därför blir dagens mantra från mig: DOKUMENTERA MERA!
VISSTE DU DETTA OM REGRESSRÄTT?
En bland lekmän (och faktiskt även vissa jurister!) ganska så vanlig missuppfattning rörande betalningar är föreställningen att, om en person betalar en annan persons skuld, så har den som har betalat rätt att därefter kräva ersättning av den vars skuld han har betalt. Men så är det inte! Om exempelvis jag är skyldig personen X pengar, och Du av någon anledning betalar vederbörandes fordran mot mig, så kan Du inte därefter med någon form av rättsligt anspråk vända Dig till mig och begära att jag ersätter Dig för Ditt utlägg, trots att detta har varit till nytta för mig. Fordringen övergår nämligen inte per automatik till Dig bara för att Du har betalat fordringsägaren (borgenären!), utan effekten av Din betalning blir enbart att fordringen regleras – den ”utsläcks”, som man ibland säger i rättsliga sammanhang. I och med att en fordran betalas, så upphör den nämligen att existera. Jag kan hålla med den som till äventyrs skulle påpeka det moraliskt förkastliga i om jag inte därefter skulle kompensera Dig för den ekonomiska börda som Du, i och med att Du betalade X, övertog från mig, men något rättsligt stöd för ett sådant återkrav finns inte i den situation som beskrivits här. (Märk väl: ” …i den situation som beskrivits här”!).
Det är här som begreppet ”regressrätt” kommer in i bilden. Och vad är då det, kanske den undrande läsaren frågar sig? Jo, det är den rätt som en person som har blivit tvingad att betala något för en annan persons räkning kan ha att av denne kräva ersättning för det utbetalade beloppet. Tvingad att betala någon annans skuld, det kan man bli antingen på grund av lag, dvs i de fall när det finns en lagregel som anger att det föreligger en betalningsskyldighet för en annan persons skuld i en viss situation, eller på grund av avtal, dvs att man har åtagit sig att, i en viss i avtalet angiven situation, betala det som någon annan är skyldig. Man skulle kunna säga att regressrätt är detsamma som en rätt att kräva tillbaka det som man har lagt ut för någon annans räkning.
Ett exempel på det förstnämnda, dvs lagstadgat solidariskt betalningsansvar, är det s k företrädaransvaret, som regleras i 59 kap 12-21 §§ Skattebetalningslagen (2011:1244), och som går ut på att en företrädare för en juridisk person, som inte har sett till att den juridiska personen har gjort skatteavdrag med rätt belopp, under vissa förutsättningar är skyldig att betala det belopp som den juridiska personen har gjorts ansvarig för, tillsammans med denna. Det utmärkande för solidariskt ansvar är att båda (eller alla, om företrädarna är fler än två) de ansvariga kan krävas på full betalning.
Ett annat exempel på lagstadgat solidariskt ansvar är om flera personer tillsammans vållar en skada. De kan då bli solidariskt ansvariga för att ersätta den skadelidande, t ex enligt bestämmelsen i 6 kap 4§ Skadeståndslagen (1972:207).
Effekten av att ett betalningsansvar är solidariskt är att den som har rätt till betalning kan kräva vilken som helst av de betalningsansvariga, vilket är en stor fördel för den betalningsberättigade om någon av de betalningsansvariga skulle visa sig sakna förmåga att betala det de är skyldiga. Om den ene betalningsskyldige saknar medel till betalning men den andre har (tillräckligt med) pengar, kan fordringsägaren kräva ut hela beloppet av den som har möjlighet att betala. Den som då har betalat mer än sin andel har då regressrätt mot den andre, dvs den som har betalat mest har då rätt att kräva ut den överskjutande delen av beloppet av den andre, resp de andra.
Ett exempel på avtalat solidariskt betalningsansvar är om två personer gemensamt tar ett lån, i vilket fall den av dem som betalar något på lånet (vare sig det är ränta eller amortering) får regressrätt mot den andre motsvarande dennes andel i ansvaret. I de flesta fall delar man på ansvaret enligt det s k huvudtalet, dvs efter hur många personer som är solidariskt ansvariga. Betalarens regressrätt syftar till att efter en betalning utjämna bördan av betalningsansvaret mellan de ansvariga. Är det två låntagare, så ansvarar vanligtvis var och en av dem inbördes (dvs sins emellan) för 50 % av lånet, och är de tre så ansvarar de för var sin tredjedel etc).
Ett annat exempel på en avtalsrelation som medför regressrätt är när en person går i solidarisk borgen för en annans förpliktelse att betala något. Om borgensmannen då tvingas att infria en del av eller hela sitt åtagande, så har vederbörande en regressrätt mot den ursprunglige gäldenären, dvs den ursprungligt betalningsskyldige, med så mycket som han har tvingats att utge på grund av åtagandet.
Vilken lärdom kan man då som lekman (och, som sagt, även jurist ibland) dra av detta?
Jo, att om Du någon gång skulle drabbas av en obetvinglig lust att se till så en viss fordringsägare får betalt, men inte har lust att vara den som i slutändan får stå med kostnaden, så ska Du, i stället för att bara betala skulden rakt av, se till att borgenärens fordran överlåts till Dig, dvs Du ska förvärva (oftast köpa) fordringen från borgenären. Om dennes fordran är 100 kronor, så borde Du kunna köpa hans fordran av honom för en hundring. Utifrån betraktat så ser denna transaktion ut exakt som om Du bara hade betalat fordringen rakt av (Du för över 100 kronor till vederbörande), men rättsligt så innebär den att Du har blivit fordringsägare i den ursprunglige fordringsägarens ställe, och därmed har rätt att kräva den ursprungligen betalningsskyldige på betalning.
Sist men inte minst: Lade Du märke till distinktionen mellan begreppen ”borgenären” och ”borgensmannen”? Om inte, så läs gärna igenom texten en gång till!
Vad händer med ditt Facebookkonto när du dör?
Att vara aktiv på sociala medier medan man är i livet, kan innebära mycket problem och huvudbry för dina anhöriga när man går bort. Vet de anhöriga vad du skulle vilja med dina olika engagemang på sociala medier? Vill ni samma sak? Hur säkerställer du att det är din vilja som får råda? Det är viktigt att du har förberett ditt digitala liv också efter döden och att din omgivning vet vad de ska göra.
Vad är skillnaden mellan en jurist och advokat?
Många klienter har ställt mig frågan om vad som skiljer en advokat från en jurist. Egentligen är svaret väldigt enkelt, men för den delen inte lättbegripligt. Vem som helst får kalla sig jurist, men endast en medlem i Advokatsamfundet får använda titeln advokat.
Yrkestiteln advokat är en skyddad titel. Det är enligt 8 kapitlet 10 § rättegångsbalken brottsligt att utan behörighet kalla sig för advokat. Den som gör det kan dömas till böter. Straffskyddet för advokattiteln har motiverats med advokatyrkets centrala betydelse för rättegångsväsendet och för det förtroende som bör kunna sättas till advokattiteln i många för samhällslivet viktiga förhållanden.
För att kunna antas som medlem i Advokatsamfundet ska man först ha genomgått en juridisk utbildning och tagit en juristexamen, vilket innebär fyra och ett halvt års studier. Därefter skall man ha praktisk erfarenhet av juridisk kvalificerad verksamhet under en period om minst tre år. Juristen ska ha genomgått utbildning i bl a advokatetik (tre olika delkurser på vardera tre dagar) och examinerats.
När ovannämnda villkor är uppfyllda kan man söka sig till Advokatsamfundet och begära inträde. För att detta ska beviljas måste man visa sin lämplighet, vara redbar och i övrigt anses lämpad för advokatverksamhet.
I realiteten innebär detta att man ska visa sin lämplighet genom att de advokater och domstolar som man haft kontakt med under sin verksamhetstid som jurist skall uttala sig om ens arbete samt om de ställer sig positivt eller negativt till juristens ansökan. Detta gäller även motpartsombud.
Juristen ska redovisa sin ekonomi, inte var ställd under en förvaltare eller ha en god man. Inte ha näringsförbud eller vara försatt i konkurs. Juristen ska inte heller vara dömd för något brott.
Därefter ska ansökan godkännas eller avslås av Advokatsamfundets lokala avdelning. Det finns sex lokala avdelningar samt en utlandsavdelning. När beslut fattats genom styrelsemöte i den lokala avdelningen ska deras beslut lämnas vidare till Advokatsamfundet i Stockholm som genom ett styrelsemöte i huvudstyrelsen ska fatta beslut om huruvida juristen ska beviljas inträde i samfundet eller inte.
Om man väl antagits och har rätten att kalla sig advokat har juristen en skyldighet att följa Advokatsamfundets etiska regler och de regler som ställs genom Rättegångsbalken, samt Advokatsamfundets bokföringsreglemente. Advokatsamfundets verksamhet är bl a reglerad i rättegångsbalken och samfundets stadgar fastställs av regeringen. De grundläggande etiska reglerna för advokater i Sverige finns i Advokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed och i kommentaren till de vägledande reglerna. Regler om advokaters yrkesplikter finns också i samfundets stadgar. Advokatsamfundets disciplinnämnd klargör ramarna för god advokatsed genom sina avgöranden. Dessutom lämnar samfundets styrelse ibland vägledande uttalanden i aktuella etiska frågor.
Den som bryter mot eller inte följer Advokatsamfundets etiska regler kan anmälas till samfundets disciplinnämnd. Advokatsamfundets disciplinnämnd prövar de anmälningar mot advokater som kommer in. Om disciplinnämnden anser att en advokat brutit mot god advokatsed kan nämnden besluta att tilldela advokaten en disciplinär påföljd. Påföljderna är erinran (det lindrigaste), varning (som kan kombineras med en straffavgift om högst 50 000 kronor) och i de allvarligaste fallen uteslutning. Justitiekanslern, som utövar tillsyn över Advokatsamfundet, kan i vissa fall begära om- eller överprövning av beslut av nämnden. En advokat som uteslutits ur samfundet kan överklaga beslutet till Högsta domstolen.
En jurist, som inte är advokat, har ingen skyldighet att iaktta advokatsamfundets etiska regler och kan därför inte ställas till ansvar i samfundets disciplinnämnd. Däremot har biträdande jurister som är verksamma på en advokatbyrå samma skyldighet som en advokat. Detsamma gäller övrig personal, t ex administrativ personal, vid en advokatbyrå.
Det är bara en advokat som, förutom i undantagsfall, kan förordnas som offentlig försvarare. I övrigt kan en jurist och en advokat arbeta med samma typer av uppdrag. En biträdande jurist på en advokatbyrå står under advokatens ansvar vilket innebär att advokaten har att utöva tillsyn över juristen. Principalen (advokaten) bär ansvaret inför Advokatsamfundet om den biträdande juristen inte iakttar god advokatsed.
Jag antogs som ledamot i Advokatsamfund den 28 augusti 2015, detta innebär att jag har uppnått en viss kvalitetsstämpel på mitt hittills nedlagda arbete. De motpartsombud och de domstolar jag har haft kontakt med har inte givit mig någon kritik på det arbete som jag uppvisat för dem. Men jag tycker att visa delar i processen, framförallt att motpartsombud skall yttra sig över juristens kompetens, är ett förlegat system. Juristen kan till viss del vara i en beroende ställning till motpartsombudet eftersom denna skall yttra sig över juristen. Om jag fick möjlighet att reformera systemet skulle yttranden från domstolen samt åklagare vara de enda ut av relevans. Dessutom borde juristens juridiska kompetens kvalitetssäkras genom ett omfattande prov som sträcker sig över juridikens olika rättsområden, framförallt inom processrätt.
Förtroende för rättsväsendet?
Förtroende för rättsväsendet och dess företrädare.
Kan vår klienter känna förtroende för rättsväsendet och dess företrädare efter alla ”skandaler” som kommit fram i ljuset den senaste tiden? Nämndemän som uttalar sig rasistiskt, begår brott osv. Är det de som ska döma de åtalade? Hur påverkar nämndemännens politiska åskådning dem i deras dömande verksamhet?
Några tankar kring juridik i ett mångkulturellt land
Är det självklart att svensk rätt tillämpas vid en äktenskapsskillnad mellan ett muslimskt par med hemvist i Sverige och såväl svenskt som utländskt medborgarskap? Om detta är mot deras vilja, var finns då religionsfriheten som det värnas starkt om i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och även i svensk grundlagsstiftning?
Var går gränsen för lojalitetsplikten?
Vilket är mest lojalt? Att frånträda ett uppdrag då klienten går helt mot dina råd, eller kvarstå och driva ett ärende där klienten har, eller tror sig ha rätt, men där utgången uppenbarligen kommer att bli till din klients nackdel.
Att vara jurist och medmänniska
Psykologi efterlyses på juridicums schema samt fler empatiska jurister!
Att få bestämma över sin egen kropp
Vem ska bestämmer över din kropp? Du eller myndigheterna?